Min värld har krympt...

De senaste månaderna har jag reflekterat över hur min värld alltmer krympt. Jag har inte kommit fram till om det är på gott eller ont ännu och borde kanske egentligen inte skriva om just det här och nu, men det är på något vis det som i stunden upptar tankarna och det finns även ett behov av att få skriva ner dem. Kanske kommer jag också fram till en slutsats när det väl är gjort.

Komma hem

Vad är det då som krymt min värld? 

Jag har kommit fram till att det är flera saker. Saker jag faktiskt redan tidigare reflekterat över här på bloggen, men inte riktigt hunnit genomleva ordentligt förrän nu. Dels rör det sig så klart om rensandet som jag gick i mål och känt mig helt klar med sedan början på detta år. Rensandet som har upptagit en stor del av mitt liv under en lång tid, 8 år för att vara mer exakt. Rensandet som lett till att jag idag lever ett betydligt mer enkelt liv i ett mer enkelt hem. Något jag upplever vara mycket positivt, medan baksidan samtidigt är att avsaknaden av rensande och förenklande faktiskt lämnat ett slags tomrum efter sig som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med.

Vidare har rensandet i nästa led också lett till att jag i det stora hela konsumerar betydligt mindre av både kläder, möbler och inredning osv. Att scrolla Blocket, Tradera eller diverse olika Auktionskammare efter nästa bästa fynd händer fortfarande, men väldigt, väldigt sällan av den enkla anledning att jag inte längre är i samma behov av nya kläder, möbler eller övriga prylar som jag varit tidigare. Behovet var förmodligen begränsat även där och då, men jag hade tidigare en helt annan livsstil och att köpa nya saker var tyvärr en självklar del av den. 

Jag brukade onekligen roa mig med att konsumera, byta ut, fylla upp och det utan någon närmare eftertanke. Så vill jag aldrig leva mer även om det visst det var kul i stunden, men så klart inte hållbart i längden varken för mig själv eller ur ett större perspektiv. Baksidan av att mitt tidigare beteendet nu i princip upphört är att även det har lämnat någon form av ekande tomrum efter sig. Jag ägnar helt enkelt inte längre min tid åt att drömma, planera, söka, finna och slutligen konsumera.

Sedan har vi det här med sociala medier som uppenbarligen brukade uppta alldeles för stor del av min fria tid. I perioder har jag varit en riktig Instagram- junkie. Helt förtrollad av det aldrig sinande flödet. För ett halvår sedan kände jag mig dock genuint färdig med Instagram. Det kändes som om allt gick på repeat, både mina egna inlägg och stories och även andras. Allt kändes också mer och mer vinklat på ett onaturligt vis och jag kände mig bara så mätt på det. 

Men härom veckan hör och häpna loggade jag åter in mig på Instagram (@kommahem) och körde en 24h 'pop in' som sedan blev till fler. Det har varit väldigt kul att återkoppla med er följare som så troget hänger kvar trots att jag inte varit aktiv på ett halvårs tid. Har haft några saker jag velat dela och det kändes enklare att göra det på Instagram än att skriva ett eller flera inlägg här på bloggen och ibland saknar jag verkligen också videoformatet. 

Det som förvånade mig var att Instagram såg ut precis som när jag lämnade det. Utvecklingen går så fort fram så jag hade väntat mig att jag skulle få lära mig en del nytt, men så var inte fallet och flödet det såg också ut ungefär som tidigare.

Den stora nackdelen med att vara tillbaka på Instagram visade sig vidare vara att jag åter blev inspirerad av en del hem och inredning och tycker mig plötsligt ha fått ett starkt ha- begär efter diverse olika designlampor. Nu får jag verkligen hålla efter mig själv en tid så att jag inte klickar hem något som jag för bara några dagar sedan inte hade en tanke på att jag ville ha och ännu mindre behövde. 

Hur som helst, min minskade användning av Instagram har onekligen lämnat ytterligare ett ledigt utrymme efter sig. Framförallt här kan jag känna att min värld blivit betydligt mindre eftersom Instagram onekligen är som ett parallellt universum som jag levt i under många års tid med ett otroligt utbud av kreativa människor från världens alla hörn som delar med sig av sina liv, sin visdom, sina hem, sin konst osv. Jag saknar det verkligen på ett sätt, samtidigt som jag inte gör det på ett annat. 

Mest handlar nog allt det här som jag just nu upplever som lite jobbigt och främmande om ovanan att inte ha tillgång till det jag en gång brukade, som jag vant mig vid, ägnat min tid åt och som successivt kommit att bli en del av min vardag. Man skulle nog kunna säga att livet det närmsta året blivit alltmer som det en gång brukade vara, före all den upptagenhet och omedelbara tillgång som vi numer ständigt presenteras med. Mer enkelt och stillsamt med stunder att göra ingenting och även med möjlighet att känna mig uttråkad med jämna mellanrum. Mitt liv har helt klart känts lite mindre kul, med mindre stimuli och mindre dopamin och i slutändan kan jag bara konstatera att det var precis det jag sökte och också precis det jag fann :). 

Hur jag ska hantera detta vidare vet jag i skrivande stund ej. Jag kommer vara mer aktiv på Instagram (@kommahem) igen den närmsta tiden, men i övrigt återstår än att se. Kanske behövs det bara mer tid att vänja sig vid ett 'gammalt' men åter igen 'nytt' sätt att leva? Förmodligen kommer det hela ned till- som så mycket annat i livet- att ha tålamod och ge sig själv utrymme att finna ett nytt sätt och en ny väg fram.

//Tina  

En ny tid...

Jag har ruvat på det här en längre tid. Förmodligen långt före hela Instagram-avslutet. Känner mig alltmer utmattad och trött på tid som ägnas uppkopplad mot en parallell (tyvärr inte alltid så genuin) värld. 

Det finns ett uttalat behov av att få pausa från allt det digitala i mitt liv. 

Komma hem

Med den digitala tröttheten kommer ju tyvärr också bloggen som kräver skärmtid och internetnärvaro. Det kommer därför bli så att bloggen går in i ett nytt skede framöver och istället för att bara låta er göra den upptäckten själva vill jag upplysa om detta. 

Jag kan dra mig till minnes ett antal bloggar där uppdateringar plötsligt uteblivit och där jag som läsare lämnats med en gnagande oro om att någonting hänt vederbörande eller dennes närstående/familj. Jag vill inte vara en av dem som plötsligt försvinner från sfären utan att låta er veta att allt är bra och att jag bara ämnar göra på ett annat vis framöver. 

Nästan dagligen tänker jag på hur skönt det är att slutligen ha lämnat Instagramvärlden bakom mig. Jag har känt mig så fri sedan dess och det har även börjat smitta av sig på andra områden. Jag begränsar alltmer min närvaro på YouTube men även t ex lyssnandet av poddar. Kan bli alldeles för mycket brus om jag inte ser upp även med dessa kanaler. 

På YouTube följer jag drygt en handfull konton inom området för simple living och minimalism. Ofta lyssnar jag så även på poddar när jag samtidigt gör annat, men även det kan lätt bli till ett vanemässigt ont där hjärnan snabbt vänjer sig vid en ständig stimuli. Jag önskar verkligen komma bort alltmer från dessa 'digitala distraktioner'. Visst det njuta av dem någon gång ibland, men allra mest istället försöka öka på närvaron i stunden.

Vidare känner jag mig inte helt redo att ta farväl till bloggandet än utan vill fortsätta hålla den dörren öppen, om än i ett annat format. De flesta som startade upp sina bloggar jämsides med mig är sedan länge borta. Jag är en av få som fortsatt så här långt. Tror det rör sig om ca 15 år. Tyvärr är det mesta bortrensat från de där allra första åren och jag har ingen exakt koll på när allt tog fart med 'Komma hem...' men uppskattar ändå att starten var någonstans runt år 2008/2009.  

Efter alla år är det onekligen hög tid för ett nytt upplägg här på bloggen. Det kommer bli mindre frekventa inlägg och jag spår också att det kan komma att bli långa uppehåll dem emellan. Känner att det är ok att det får vara så, men faktiskt också att det finns en tjusning med det. Det speglar även mer av den jag idag är och också det liv jag/vi numera lever. Sedan behöver inte heller allt vara så definitivt, av eller på, vilket annars ofta är så typiskt för mig. Ibland kan det även få bli lite som det blir... :).

Jag hoppas innerligt att ni är ok med att 'Komma hem...' nu går in i ett nytt skede och att ni trots det fortsätter att kika in någon gång ibland. Har ingen aning om vad jag kommer skriva om framöver, mer än att det så klart även fortsättningsvis kommer hålla sig inom området för hemmet, personlig utveckling, simple living och minimalism.

Tills vi ses igen hoppas jag ni så sakteliga går en vacker höst till mötes. Som ni vet är hösten min favoritårstid och det ska bli lite extra intressant att få uppleva den i år när jag varken har något rensande kvar att genomföra, konsumtion att ägna mig åt eller någon nämnvärd onlinenärvaro att slösa min tid på. 

Mest av allt hoppas jag på en lugn höst med mer tid vid hav, skog och mark. 'Skogsbad' är en aktivitet jag gärna skulle vilja utforska lite mer på djupet. Älskar granskogar, alltid så lugnt och tyst i dem. Kanske tar jag mig några lugnande 'dopp' i några sådana under den annalkande hösten i samband med att jag nu går denna både mycket spännande och ännu helt outforskade tid till mötes...

//Tina

Planer på Paus...

Som ni vet har jag en längre tid haft planer för vardagsrummets utformning. Ett rum som mer än andra rum aldrig tycks bli som jag tänkt mig. I möbelväg har det under de senaste två åren tillkommit ett litet soffbord och en mindre förvaringsmöbel samtidigt som annat också rensats bort.

Jag har hållit på länge med vardagsrummet i tanken men inte genomfört mycket av det och det som nu kommit till mig under de senaste veckorna är att jag ska låta det vara så ännu lite till, dvs inte göra några mer inköp till vardagsrummet. Jag känner mig nämligen osäker på om det egentligen behöver tillföras någonting mer eller om det kanske redan är bra precis så som det är.

Komma hem

Ovan min mood board för vardagsrummet. Den har ändrats många gånger om men den här senare varianten har jag nu hållit fast vid under en längre tid. Fårskinn, korg och soffbord finns redan i vårt vardagsrum. Möjligen kommer vardagsrummet längre fram också kompletteras med en större förvaringsmöbel. Kan inte helt släppa tanken på en bättre förvaringslösning och har länge drömt om skåpet IVAR från IKEA. En riktig klassiker som tillsammans med ett par handtag i naturfärgat läder och konformade ben blir till en modern skandinavisk skönhet. Ännu får dock tiden utvisa vad som blir och inte. 

Känner att jag befinner mig i en mycket utvecklande fas just nu och mitt mål i första hand är att försöka lyssna in utan några vidare yttre distraktioner. Det är mycket avslut som sker, dörrar som stängs. Rensandet, konsumtionen, sociala medier...

Misstänker att det nu också kommer bli ett liknande avslut när det kommer till min perfektionism som jag kämpat med så länge jag kan minnas och som jag aldrig någonsin vågat tro jag skulle kunna bli av med.

Jag har varit så besatt av mitt hem (och andras hem) under hela mitt vuxna liv, men precis som Instagram slutligen (efter mycket velande fram och tillbaka under lång tid) kom till ett abrupt slut, känner jag att mitt fokus på perfektion nu kommer komma till ett liknande sådant avslut. Plötsligt, efterlängtat och också väldigt oväntat. 

Rensandet har onekligen börjat mynna ut i så mycket mer än bara just rensande och jag vill gärna få dela det med er. Känner alltmer att jag växer och utvecklas även inom andra områden i livet. Förhoppningsvis väcker det än mer nyfikenhet och inspiration även hos er att fortsätta rensa och förenkla i era hem och liv. Man vet liksom aldrig vad mer positivt som kan komma med det.

Vidare har jag länge längtat efter det enkla livet och att verkligen känna att jag också passar in i det. Inte bara vill passa in utan att jag faktiskt gör det och jag tror att om jag bara vågar släppa på de här sista bitarna när det kommer till hemmet, perfektionen och estetiken, då kommer jag också kunna landa in i det på ett fint sätt. 

//Tina

Ett abrupt slut...

(Instagram- update här!)

Den dramatiska rubriken får er kanske att tro att jag nu ska lägga ner bloggen eller möjligen avsluta köpstoppet i förtid men nej, så är det inte. Bloggen kommer att fortsätta, även om det förmodligen kommer bli mer av slow blogging framöver då det den här tiden på året är mycket att stå i med hus och trädgård och allt annat som plötsligt vaknar till liv. 

Köpstoppet kommer jag så klart också försöka löpa linan ut med :).

Komma hem

Det som däremot har fått ett abrupt slut är användandet av Instagram. Det har kommit och gått under en längre tid, en längtan efter att koppla ner från sociala medier. Under hösten gjorde jag också just så och det med stor lättnad. Var inne och spekade vid några få tillfällen men kände mig vid tiden i det stora hela nöjd utan själva instagrammandet. Sedan tog allt ny fart igen och jag kände ännu en gång ett behov av få vara mer kreativ. Ägnade en del tid uppkopplad mot Instagram igen under våren, postade både själv flitigt och tog åter del av det stora Instagramutbudet.

Det som kom till mig nu i den senaste vändan var dock att jag den här gången kände mig så innerligt färdig med Instagram. Jag fortsatte att utforska den känslan lite mer på djupet under tiden som jag fortsatte ägna tid åt appen och kom hela tiden tillbaka till samma känsla av att vara just 'färdig'. Jag fick inte längre ut det jag en gång fått ut av Instagram och kände mig även klar med det jag själv ville dela med mig av till andra den vägen.

Känslan som kom kan nästan liknas vid att föräta sig på något. Plötsligt ville jag inte längre fortsätta mitt digitala liv på Instagram eller någon annan kanal heller för den delen, utom bloggen då som alltid varit min trygga hamn att återvända till. Det är onekligen en skön känsla efter att tidigare ha gjort flera uppehåll utan att i längden faktiskt kunna hålla fast vid det. Några månader, något år, men sedan tillbaka in igen.

Jag vet med säkerhet att jag den här gången inte kommer att känna mig dragen tillbaka in i Instagramvärlden igen. En era går till sitt slut. Minns inte när jag först skaffade Instagram men tidigt in var det och annorlunda såg det ut på den tiden. Personligen tycker jag att Instagram tappat allt mer genom åren. Mest av allt handlar det nog om den genuinitet som en gång fanns där men som försvunnit allt mer. Saker och ting förändras och även jag har så klart förändrats med tiden. 

Sammanfattningsvis kan jag ändock bara konstatera att det varit en både rolig och lärorik tid på sociala medier som jag inte skulle vilja vara utan, men som jag nu helt enkelt känner mig klar med. Det har blivit dags att vända blad och börja på ett nytt kapitel och jag verkligen älskar när det på det här viset kommer till ett definitivt avslut. Det är nämligen så att när allt väl kommer till en orubblig punkt, då kommer det ofta också med både en stor lättnad och nyfunnen frihet. Jag vet också att något annat väntar på att ta den platsen istället. 

En dörr har stängts och med det en ny öppnats och det ska bli mycket intressant att se vad som döljer sig bakom den. Kanske är det bara ett ännu enklare liv med mer tid att t ex läsa istället för digital närvaro, mer av slow living och att bli ännu lite bättre på att försöka vara mer här och nu...eller någonting helt annat. Tiden får utvisa. 

Avslutningsvis vill jag ge mitt ödmjukaste tack till Instagram för all den inspiration och allt det jag fått möjlighet att lära mig. Tack också för att jag fått möjlighet att ge uttryck för min kreativitet och dela mina tankar om ett enklare liv med andra likasinnade. Det har varit en intressant och utvecklande resa jag alltid kommer att bära med mig. Självklart också ett innerligt stort Tack till alla er som följt och interagerat med mig där. Jag hoppas vi fortsätter följas åt här på bloggen i framtiden!

//Tina

Nytt år nya mål- Köpstopp...

Hjälp! är min första tanke när jag vaknar upp så här första dagen på det nya året. Då var alltså tiden inne för ett köpstopp första halvan av 2023. Från Januari till och med Juni månad är mitt mål att inte köpa någonting utöver absoluta nödvändigheter såsom mat, medicin, hygienartiklar osv.

Komma hem

Jag har sedan tidigare ett par planerade inköp på IKEA som inte hunnits med under December så de kommer tyvärr att hamna på Januari månad. Eftersom de är planerade köp känns det ändå ok, även om jag önskat att jag inte behövt dra dem med in på det nya året och köpstoppet. Har även en specifik vara på bevakning som varit restad under en längre tid. Möjligen, möjligen att jag väljer att slå till om den kommer in på nytt då jag vet att den säljer slut fort igen. Jag håller det öppet.

Vidare hittade jag nyligen på minimalisternas blogg här och här en hel del matnyttigt om just köpstopp med tips och lite olika upplägg och hos bloggen Rensa ut kan du inte bara följa min bloggvän Eva Marias klädköpstopp, utan du som har Facebook kan även gå med i hennes klädköpstoppgrupp. Läs mer här och här.

Jag har övervägt lite olika sätt att hålla mitt köpstopp på och landat på det som helt enkelt blir enklast, dvs att ha ett allmänt köpstopp som täcker in allt onödigt. Går något sönder som jag/vi är i fortsatt behov av kommer det göras undantag för det, men i övrigt blir det alltså inte några inköp alls utöver de kategorier som nämnts ovan. 

Nu är det slut på jakten och slut på att göra ändringar i hemmet. Det kommande halvåret blir det inte några nya kläder, böcker, LP- skivor, växter, inredning eller någonting annat som kan anses vara oväsentligt. Det känns lite otäckt samtidigt som jag känner ett lugn komma över mig. Som jag skrev om på instagram för en tid sedan- jag unnar mig en begränsning.

Så klart kommer det uppstå situationer då köp kan kännas svårt att stå emot. Det kommer också uppstå stunder då det säkert känns trist att inte längre ha möjlighet att t ex skrolla genom Tradera eller Blocket efter nästa bäst fynd. Samtidigt är det ju så att vi redan har allt vi behöver. Vårt hem behöver varken ändras eller uppdateras med någon ny detalj och inte heller våra garderober. Det är bra som det är och en bonus är så klart mer pengar över till sparande istället för meningslöst och ogrundat slösande.

Jag shoppar över lag inte så mycket längre och är väldigt vaksam med vad som kommer in i vårt hem, men jag märker ändå att det tenderar smita in saker lite här och där. Senast ett 'bra att ha-plagg' till garderoben(en olle som jag sedan inte använt på hela hösten/vintern) för att inte nämna en antik trefot i smide som vi skulle värma glöggen på, men som sedan aldrig togs i bruk under hela Juletiden:). Ja, man kan ju onekligen fråga sig hur viktiga de där inköpen egentligen var?

Hur som får vi se hur det här går. Jag kommer hålla er uppdaterade om mina erfarenheter, tankar och känslor på vägen. Är ni kanske fler där ute som satsar på köpstopp under hela eller delar av år 2023? 

//Tina

Behovsanalys vardagsrum...

Det har nu gått cirka ett halvår sedan vi la in det nya golvet i vardagsrummet och då även min inredningsentusiasm åter började bana väg för tidigare invanda beteenden. Som ni kanske minns tvingades jag vid tiden lägga band på för mig själv för att den här gången istället låta behoven sakta få växa fram.

Det man kan konstatera så långt är att vi har väldigt få möbler i vårt vardagsrum. Faktiskt än mindre än för ett halvår sedan då vi också hade en byrå som gav en del förvaringsmöjligheter. Vid jul behövde vi dock göra plats för julgranen och byrån fick då flytta upp i sovrummet där den också från början är tänkt att stå.

Eter byrån försvann har jag känt en stor saknad efter någonstans att göra av laptop, laddare, almanacka, skrivblock, kontorstillbehör mm. På kvällen vill jag gärna plocka undan allt och eftersom mitt nuvarande skrivbord är så litet ger det genast ett stökigt intryck även om bara ett fåtal saker ligger framme. 

Moodboard vardagsrum- Skåp IKEA HAVSTA ,Kuddar Klässbols, Korg Granngården, Lampa Zara Home

När det kommer till förvaring i vardagsrummet utifrån de behov som föreligger funderar jag i banor av alltifrån en enkel korg att slänga ner det mest väsentliga till någon form större högskåp och med det göra en omorganisering från bokhyllan i  arbetsrummet.

Även skrivaren som idag förvaras i förrådet i källaren finns med som en punkt men är inget måste. Det som vi har ett konkret behov av att lösa när det kommer till förvaring i vardagsrummet är egentligen endast de fåtal saker som nämns ovan. 

Förvaringen skulle utöver ett minimum bestående av en korg till ett större skåp alternativt även kunna vara ett mellanting i form av t ex ett sidobord med låda, ett äldre skrivbord med en eller flera lådor eller också en modern stringhylla med skåp. 

Vi har även pratat om att göra Ernst golvur med hyllor bakom. Hittar ingen bild på det men det är en modern tolkning av det antika golvuret med förvaring bakom sig. Eftersom klocka också är något vi saknar i vardagsrummet känns detta som ett intressant alternativ som skulle ge oss både förvaringsmöjlighet och ett intressant urverk. I vårt förvar finns som alternativ också en ännu obrukad väggklocka som skulle kunna tas i bruk.

När man som vi har valt att leva i ett väldigt avskalat hem med få möbler kan det ibland saknas ytor att ställa saker på. Och även om jag som ni vet inte är mycket för rena prydnader, kan jag ibland ändå sakna att ha några få valda favoriter som dekor och även fler möjligheter för t ex levande ljus, böcker, foton mm. Någon form av öppna hyllplan hade varit en bra lösning på det vilket också en stringhylla kan erbjuda, men det är ännu något det behöver funderas mer på.

Ja, ni hör hur tankarna fortfarande går ett halvår senare och att inget beslut ännu har tagits. Tills vidare blir det därför högst troligen en väldigt enkel lösning med en simpel korg stor nog att slänga dator, tillbehör och övriga saker i om kvällen. 

Så får vi helt enkelt se på sikt om det blir ett komplement till den med golvuret, öppna hyllplan, någon form av bord med förvaring alternativt en större förvaringsmöbel i form av ett högskåp eller en klassisk string med både hyllor och skåp.

Som ni förstår av inlägget har även långsamhetens lov blivit en del av att leva enklare. Det brådskas inte något nämnvärt längre. Det gläder mig. Jag som alltid tidigare varit den som skyndat fram och stressat på. 

Fortsättning följer...

//Tina  

Vägen till ett enklare liv..

För att börja leva ett enklare liv behöver du göra följande;

1. Rensa bort överflödet 
2. Sluta söka efter något mer, nyare, större, bättre
3. Känna tacksamhet över det du redan äger och har        

Komma hem

'Minimalism is living with what you Need and what you Love. 

That´s it!'

För att börja leva mer enkelt behöver du börja med att rensa bort överflödet. Först då kan du se klart och lämna utrymme för ett annat sätt att leva. Ta med dig citatet ovan när du är i gång och rensar. Spara bara på det som du verkligen, verkligen tycker om, uppskattar och är i genuint behov av.

Saker du är i behov av kommer vara den största delen av dina ägodelar. Tänk dock på att det finns mycket man kan klara sig utan och att det ofta också kan gömma sig en hel del 'bra att ha någon gång i framtiden- saker' i våra hem. Här gäller det att vara helt ärlig mot sig själv på resan mot ett enklare liv.

Tänk på att det utöver bortrensandet av överflödet i det här skedet också kan handla om att förenkla andra områden i livet såsom t ex reducera ner antalet aktiviteter och åtaganden i almanackan, koppla ner mer, sakta ner, prioritera tid över pengar osv.

...

Efter rensandet väl är genomfört kommer vi vidare till det andra steget mot ett enklare liv som handlar om att sluta söka efter något mer, något större, något nyare, något bättre. 

Mycket av det här går naturligtvis hand i hand med själva rensandet. När du väl håller på att förenkla och göra dig av med saker i ditt liv vill du inte gärna samtidigt fylla på med något nytt och mer i andra änden. Men det kan fortfarande pågå till viss del och inte minst ta ny fart efter rensandet är klart.  

Jag kan kort sammanfatta att det för mig gått både fram och tillbaka under resans gång. Jag har blivit betydligt bättre på att ta hand om och vårda det jag/vi redan äger och har, men ibland har det också hänt att jag halkat dit på något nyare, större, bättre, mer.

Lyckligtvis sker det inte så ofta längre. Jag har genom åren onekligen övat upp min muskel att avstå från både impuls- och icke behovsstyrda köp. För att fullt ut kunna leva ett enklare liv behöver dock detta beteende allra helst helt upphöra. 

...

Det tredje steget mot ett enklare liv handlar om tacksamhet. Genom att känna genuin tacksamhet över det du redan har, försvinner en hel del av ha- begäret per automatik. 

Genom tacksamheten kommer också insikten om att det faktiskt inte behöver vara så mycket för att känna förnöjsamhet. Många gånger kommer det faktiskt ned till det där lilla som man kanske inte ens reflekterat över tidigare. Det är de små sakerna som är de stora sakerna. Det är de enkla sakerna som är de mest väsentliga sakerna.

Här tycker jag mig börjat se ett mer djupgående skifte hos mig själv. Efter en något vilsen tid från den sista inlämningen och några månader fram, tills nu lite drygt ett år senare, kan jag ärligt säga att jag finner både stor tillfredsställelse och uppskattar väldigt enkla saker.  

...

Sammanfattningsvis kan man bara konstatera att simple living och minimalism faktiskt inte särskilt svårt, konstigt eller mer invecklat än så här. Men det betyder inte att det alltid kommer kännas enkelt. Alla ni som följt min resa vet att det har varit många svåra stunder att ta sig igenom. Många svåra beslut. Jag kan inte heller förneka att jag inte tänker tillbaka på vissa stunder med viss vånda. 

Rensandet och förenklandet har för mig fått ske successivt bit för bit och tagit tid, men i slutändan bara varit så värt det. Så här i efterhand kan jag verkligen se att det har varit rätt väg både för mig själv och min sambo att vandra. Jag kan inte tänka mig var jag hade befunnit mig i livet utan den här resan mot enkelhet och hur saker och ting hade hade varit om jag fortsatt leva så som jag gjorde före allt det här med simple living och minimalism tog vid. 

Det jag kan föreställa mig är att jag förmodligen hade varit en missnöjd person som stod och stampade på samma ställe utan någon större möjlighet till varken utveckling eller förändring. 

Genom rensandet har jag kommit att bli en bättre människa med mer sunda värderingar, insikter och livserfarenheter. Det betyder dock inte att simple living och minimalism är för alla. Det är absolut inte det jag menar. Vi måste själva hitta vår egen väg och för mig har det varit just ett enklare liv som gett svaren på det jag sökt efter under många år.

Avslutningsvis kan jag bara summera min färd så långt med en stark övertygelse om att ett förenklat liv i tacksamhet och enkelhet, mycket väl kan komma att ge dig såväl som det har gett mig, långt mer glädje, förnöjsamhet, frid och harmoni än något annat sätt att leva...

Hoppas detta är till hjälp för dig på resan mot ett enklare liv.

//Tina

Göra ingenting...

Så fort golvet var lagt i vardagsrum var min spontana tanke att jag omedelbart skulle börja på att planera för hur detta utrymme skulle inredas. Ögonblickligen kände jag både en iver och en stress. Måste fixa det här nu, få till det som vi vill ha det, göra klart och det utan att ens golvlisten hunnit komma på plats igen. Hm...

Komma hem

Ja, vad händer egentligen när man har en helt blank canvas framför sig som bara väntar på att få fyllas med möbler och övriga ting. Jo, den inredningsintresserade delen av mig väcks åter snabbt till liv och vill köra igång på nytt igen. Snabbt fick jag dra i bromsen och säga STOPP! STOPP! STOPP! STOPP! till mig själv. Du ska inte alls gå in i något galet inredningsmood här nu. Det var då. Nu är nu. Du är inte som du var en gång. Ingenting är som det en gång var. Här ska inte startas igång någonting. Det du ska göra är att känna in, förstå vilka nuvarande behov som föreligger och utöver det inte göra någonting mer. Du ska vara här och nu och låta allt långsamt växa fram.

Mitt gamla jag tror fortfarande att jag behöver mer än vad jag behöver och eftersom jag levt med mitt gamla jag betydligt längre än med mitt 'nya' jag, är det också där jag spontant hamnar om jag inte är uppmärksam på hur tankarna går. Det går snabbt att hamna i gamla invanda hjulspår. Det är onekligen en kul värld att leva i, men också något jag medvetet valt bort eftersom det aldrig kändes nog, aldrig blev tillräckligt bra och enbart gjorde mig betungad, trött, stressad och slut.

Jag ser så mycket fördelar med att leva ett enklare liv att någonting annat aldrig skulle vara aktuellt nu. Efter mina 5-6 år av rensande och förenklande av mitt hem och liv kan jag fortfarande faktiskt inte se någon nackdel med den minimalistiska livsstilen. Det betyder vidare att jag absolut inte på något vis önskar fylla på med nya möbler och prylar. Jag är fortfarande intresserad och lägger stor vikt i hur vårt hem känns och ser ut och jag vill fortfarande ha det fint omkring mig, men jag behöver inte använda mig av mitt tidigare tillvägagångssätt. Jag kan hitta nya sätt att ändå uppnå det jag önskar uppnå. 

Viktigast av allt är att jag i högsta möjliga mån önskar använda det vi redan har eller skapa någonting nytt av det vi redan har eller har tillgång till. Endast om behovet inte går att uppfylla på något annat vis är jag öppen för att komplettera med något begagnat eller helt nytt. 

Min plan är därför i dagsläget att endast låta det vara som det är i vardagsrummet med de saker vi hittills valt att ställa tillbaka in igen. En soffa, fåtölj, en byrå, två pallar, en golvlampa och någon prydnad. Förmodligen att jag lägger till något mer textilt inslag längre fram och provar olika lösningar, men i det stora hela ska jag inte göra någonting mer resterande del av året. 

Kanske kommer jag faktiskt fram till att vi inte behöver mer än så här i vårt kombinerade mat- och vardagsrum. Det är redan klart. Bord kan vi snabbt få fram från förrådet i källaren på några minuter. Det behöver tack och lov inte alltid stå ett bord och stolar i rummet utom när vi är i behov av eller har önskemål om ett. Så befriande. Gillar den öppna ytan och har idag heller inget emot det väldigt, väldigt enkla, avskalade och minimalistiska. Jag har med tiden helt och hållet vuxit in i det. 

Jag ska dock erkänna att jag känt mig lite bekymrad över att inte ha något tillägnat 'command center' längre, dvs ett bord att använda som skrivbord till vardags. Har ingen längtan alls efter vårt tidigare stora glasbord som kräver mycket underhåll och är ofantligt tungt, men känner fortfarande ett behov av att ha någon form av hemarbetsplats att utgå ifrån. Testar därför nu att ha min arbetshörna i matrumsdelens inre hörn. Betydligt mindre än vad jag är van vid, men förvaring och avställningsyta finns även att tillgå i och ovanpå byrån.  

//Tina

Ett nytt kapitel...

Som de flesta av er redan vet var det i november 2020 som jag fann mig själv i mål på min resa mot ett enklare liv. Det jag lämnade bakom mig var fem intressanta år av konsekvent rensande. Sedan dess har jag mest bara försökt förstå att jag är här nu, att jag är framme. 

Komma hem

Det tar onekligen tid att förstå. Det tar förmodligen också lite tid att känna att jag nu lever på det sätt som jag strävat efter att göra under alla dessa år av rensande och förenklande. Man skulle nog också kunna säga att jag är rätt slut. Så mycket tid och känslor och energi som gått åt till att komma hit, men känner mig enbart tacksam och glad att jag valde den här vägen. Att leva på ett annat sätt har kommit att bli så djupt rotat inom mig och jag är verkligen en helt annan person idag än den jag var för några år sedan. 

Jag blir själv förvånad över hur mycket som ändrats med mig, mitt sätt och mina beteenden. Hur jag inte längre finner tillfredställelse i så mycket av det jag tidigare brukade finna tillfredställelse och lycka i. Så här i efterhand kan jag se att det var en mycket kortvarig lycka som ideligen behövde uppdateras och förnyas och jag skulle idag aldrig kunna tänka mig att gå tillbaka till den livsstilen igen.  

Hela den här resan började med min stora förebild Irene med bloggen Wangborgs hem. Irene inspirerade mig till att vilja börja leva ett enklare liv och att börja rensa bland mina ägodelar. Jag minns så väl hur jag sent en kväll fann hennes blogg när jag sökte inspiration om soffan KARLSTAD från IKEA. Omedelbart hände något med mig när jag började läsa hennes inspirerande och kloka inlägg. Jag var fast direkt och inom mig upptäckte jag snabbt att det fanns en omedveten längtan efter precis det hon skrev om. Ett enklare liv. 

Efter att ha läst Irenes blogg öppnade sig en hel värld av enkelhet, simple living och minimalism. Den stora inspirationen efter Irene kom för mig att bli The Minimalists. Jag har följt dem under alla år jag rensat och även om jag tycker att de har tappat en del på sistone och att deras i raden andra dokumentär tyvärr kändes som något av en besvikelse, är det ändå dem jag hela tiden återvänder till. Lyssnar t ex nu om på hela deras Podcast 'The Minimalists'. De där första avsnitten är riktigt bra och tåls att lyssnas på om och om igen. 

Det viktigaste jag lärt mig och som jag förmodligen mer än något annat vill dela med er är att jag inte saknat något av det jag jag/vi gjort oss av med. Inte heller sambon. Vi saknar det inte och jag kan nästan lova att du som läser här inte heller kommer att sakna någonting av det materiella som du väljer att göra dig av med. 

Lika viktigt att förmedla blir dock också att låta det ta sin tid och att inte ta några förhastade beslut. Jag har låtit vissa beslut mogna under lång, lång tid och bearbetat mina känslor. När det varit dags har det dock varit dags och jag har känt mig klar med mitt val. Man vet liksom. Men, det betyder inte att det ej fortfarande kan kännas svårt. Jag har fällt tårar i bilen på väg mot auktionskammaren flera gånger för att det känts så oerhört hjärtskärande, men har vid tiden ändå innerst inne vetat att beslutet har varit rätt. Och inte en gång jag heller ångrat något av mina beslut ens efter dessa svåraste av stunder. 

Tro mig när jag säger att du inte kommer att sakna prylen, möbeln, klädesplagget eller vad det nu kan vara. Du kommer att upptäcka att det inte finns några äkta band till allt det materiella. Det är endast en illusion. Det är en illusion och den kan kännas sann på alla de vis, men den är i de allra flesta fall en lögn. 

Komma hem

När jag blickar tillbaka och tänker på de tusentals saker som lämnat vårt hem under de senaste fem åren inser jag att jag slutat tänka på dem i samma stund jag lämnat dem ifrån mig. De visade sig vara just bara saker... 

En viktig del i allt det här är dock att jag valt att spara på det som verkligen, verkligen betyder något för mig eller som fyller en viktig funktion i vårt liv. Mest har jag kvar av de funktionella sakerna och endast ett fåtal av mina ägodelar har idag vad man skulle kunna kalla ett 'känslomässigt värde'. 

Under tiden som också du rensar och förenklar kommer du att upptäcka att det i dina ägor finns ett antal sådana saker som för dig har ett äkta värde och det är dessa och enbart dessa du ska hålla fast vid.

Det har varit en krokig väg hit och jag försöker nu mest bara landa i det här enkla livet med betydligt, betydligt färre möbler, prylar och kläder i mina ägor. 

//Tina   

Köplust Då & Nu...

via

Tycker den här pyramiden är en bra illustration. Jag befann mig för fem år sedan definitivt på toppen av den här. Det var köp, köp och ännu mera köp. Alltid nytt och inte en tanke på att det skulle kunna vara på något annat vis. Jag handlade kläder och inredning fritt. Det fanns alltid något nytt att sukta efter.  

Fem år senare har det skett en förändring. En stor förändring. Det är en djupgående förändring jag aldrig helt vågat hoppas fullt ut på. Inte förrän nu. Det har nämligen varit väldigt mycket fram och tillbaka och jag har kämpat med köplust i perioder under i stort sett hela den tid som jag rensat. Känslan har många gånger gjort att jag känt mig begränsad, inlåst och berövad på den kick som nyinköp ger. Jag har känt mig nedstämd, sur och tyckt att livet känts grått och trist utan dem. Inköpen.

Tack och lov kan jag idag ärligt säga att så inte längre är fallet. Jag känner inte längre att jag tvingas avstå någonting genom att minimera mina inköp till sådant jag/vi är i behov av. Eller att det på något vis känns mindre tillfredställande att använda det vi redan har i största möjliga mån det går. Det känns idag istället som en enorm befrielse och är en av alla de vinster jag plockar med mig på vägen mot ett enklare liv tillsammans med en bättre ekonomi. 

Tänk, jag behöver inte längre drömma, längta, sträva eller jaga. Jag kan känna mig nöjd ändå. Det finns ett lugn inombords. Jag är tillfreds och det känns nästan som om jag hittat en hemlig väg ur det här aldrig sinande begäret efter mer. 

Jag brukade i perioder verkligen sakna förväntan och längtan och även sökandet efter nästa möbel eller pryl som skulle göra allt rätt och perfekt och trodde nog aldrig helt att jag skulle komma över de där känslorna. Men, med tiden anser jag mig faktiskt ha blivit botad från köplust. Nyinköp ger mig helt enkelt inte längre något positivt, utan jag känner mest bara ångest vid de tillfällen jag tillåtit mig själv att falla för frestelser, göra impulsköp och dra hem något som jag egentligen inte alls är i behov av. 

Så kära läsare, ge inte upp om du fortfarande känner en längtan efter nya inköp trots din resa mot enkelhet och minimalism. Med tiden kommer det att ge sig. Det är helt normalt att falla tillbaka i gamla mönster, jag har gjort det massor med gånger under resans gång. Till trots att jag hela tiden haft en konsekvent längtan efter mindre möbler och prylar och kläder har det ändå skett att jag köpt på mig nya icke nödvändiga ting. 

Kontraproduktivt på alla de vis, men samtidigt finns det förmodligen inte heller någon som kan förändra sig över en natt. Det är en process och vägen dit är i regel varken rak eller enkel, men det går att nå dit. Ha tålamod med dig själv. Ge det tid. En bestående förändring inom dig är på väg att ske. 

//Tina

En sista gång...

I höst står vi inför den allra sista inlämningen till auktion. Det är bestämt sedan tidigare. Den här hösten kommer alltså vara allra sista gången vi kör till vår auktionskammare för inlämning av överflödiga möbler och prylar. 

Det är en milstolpe på den här resan som började någon gång under år 2015. I fem år har jag rensat. Jag kan knappt förstå det själv att jag hållit på så länge, men så är det. Det tog mig fem år att nå hit och än är jag inte riktigt färdig med mitt uppdrag, men jag är helt klart snart framme vid vad man skulle kunna kalla den första anhalten till ett enklare liv. 

Redan förra året började jag känna av att det var nära, men så som jag känner nu det har jag nog ändå aldrig riktigt känt. Jag inte bara känner att det är nära, jag kan se att det är det. Mest tydligt har det blivit i källarens förråd. I förrådet finns inte längre ett överflöd av möbler och prylar. I förrådet finns inte längre möbler och prylar jag inte vet vad jag ska göra med.   

Komma hem

I det sista här nu har jag gjort ett stort kliv framåt i och med tacklingen av de saker vi haft 'på lager'. Jag har skrivit om det här många gånger tidigare men kan inte nog lyfta fram hur viktigt det är att ta fram saker som inte är i bruk. Ta fram dem och använd dem. Placera dem, inred med dem, sitt i dem, känn på dem, klä dig i dem, nyttja dem. Det är nämligen inte förrän du tar dem i bruk som du upptäcker om de är viktiga för dig.  

Jag har varit en sådan hamster på all typ av inredning. Jag har haft ett helt lager med inredningsprylar undanstoppade i alla tänkbara utrymmen i vårt hem. Det är helt galet nu när jag tänker tillbaka på det. Passion eller besatthet? Jag vet ej. Kanske är det lite av båda. 

Jag har köpt otaliga möbler genom åren. De har vandrat in och ut. En del har bara lagrats i förrådet eller uthuset eller i vindsgarderoben i väntan på att tas i bruk. Jag har köpt möbler och prylar jag inte haft plats för. Jag har otaliga gånger impulsköpt, fått för mig att jag 'måste ha', blivit besatt av något utan att veta dess plats. Jag har hoardat inredning och bytt stil fler gånger än vad jag vågar tänka på. 

Jag har också varit fäst vid mycket av mina saker men inte nödvändigtvis använt mig av dem. En del har ens aldrig någonsin varit i bruk. Ungefär som när man köper kläder man inte behöver och de flera år senare fortfarande hänger kvar i garderoben med tags och prislappen kvar.

Det har tagit mig fem år att reda upp i den här röran. Det har tagit mig fem år att på djupet förstå att prylar aldrig kommer att göra mig lycklig. Det har tagit mig fem år att förstå att jag aldrig kommer att känna att jag lyckats skapa det perfekta hemmet. Det har tagit mig fem år att förstå att det alltid kommer att finnas någonting nytt att sukta efter. Det har tagit mig fem år att förstå att längtan efter något mer, något annat, något nytt aldrig någonsin har ett slut. 

Komma hem

Jag finner en stor frid i minimalismen. I det enkla livet. Minns tillbaka på hur konstigt det först kändes när vi började skala av alltmer av våra möbler. Ovant. De är stora och tar plats men snabbt hade vi vant oss. Nu bara en känsla av lättnad när det kommer till tomma ytor. Minimalism tror jag handlar väldigt mycket om att successivt vänja sig vid mindre. För de allra flesta går det inte över en natt. För mig till en början nästan panik över att inte har något ståendes på varje ledig plats, i varje fönsterkarm. Idag ger det mig istället en känsla av frihet och ett inre lugn. 

Jag känner också en stor frid i att inte behöva påverkas av det som är i ropet just nu. Jag är fortfarande intresserad av hus, hem, inredning och design, men jag bryr mig inte om trender. Jag förfäras snarare av dem och hur snabbt de ändrar sig. Jag har hoppat av det tåget och det är en stor befrielse. Jag känner ro. Jag behöver inte. Jag känner mig nöjd. 

Därmed inte sagt att jag inte längre har ett behov av att få vara kreativ och ändra om i vårt hem eller att jag på något vis är immun och inte påverkas av nyheter. Men det går att hitta andra vägar. Byta plats och flytta runt på det man redan har eller bara komplettera med något litet som ändå gör stor skillnad. Hitta saker i naturen. Måla om. Byta med en vän.

Komma hem

Variation är fortfarande något jag uppskattar. Jag vill ändra om ibland. Skapa nya blickfång. Jag har alltid varit en person som tröttnat fort och det i sig är naturligtvis en utmaning när man befinner sig i en situation som den här. Men det går om man vill och om någonting nytt ändå skulle leta sig in är det inte värre än att någonting gammalt kan leta sig ut. 

Jag har inte satt några strikta förbud till mig själv. Jag vill inte känna mig låst i rollen som minimalist och att jag måste verka och agera på ett visst sätt. Men det jag kan lova mig själv är att jag aldrig någonsin kommer att göra och leva så som jag tidigare gjort. Med ett fullt källarförråd, en kaotisk vindsgarderob eller en knökfull byrå och klädgarderob. Jag är färdig med det nu men känner mig samtidigt tacksam över att ha fått göra den här resan. Jag har lärt känna sidor av mig själv jag inte visste fanns. Jag har funnit vägen till ett mer meningsfullt liv. Jag är förmodligen mer nöjd nu än vad jag någonsin varit. 

Minimalism och ett enklare liv är inte svaret på allt, men väldigt mycket och jag ser fram emot att börja leva mer i det. Jag har kommit att växa in i rollen som minimalist, det har tagit tid och inte varit utan ansträngning. Som ni vet har jag vacklat fram och tillbaka längs resans gång. Det har väldigt mycket varit en process. En lång sådan. Djupt inom mig har jag dock hela tiden vetat att det är det här jag vill och i takt med att vi gjort oss av med våra saker har jag också känt mig lättare, gladare, friare. 

Men det är inte utan att jag också känner mig rädd. Det känns ovant och ibland också väldigt tomt. Vem är jag utan mina prylar? Vem är jag utan mina aldrig sinande drömmar om det perfekta hemmet, den perfekta inredning, den perfekta möbeln, den perfekta prylen? Vem är jag egentligen när allt överflöd och längtan efter det ouppnåeliga inte längre finns?

//Tina

Mina skor & Köplust...

Sedan förra veckan har jag haft flera långa samtal med mig själv angående ett eventuellt inköp av skor. Jag har helt enkelt plötsligt drabbats av en längtan efter nya skor. Jag har inget särskilt ändamål för dessa nya skor och modellen på dem har varierat, men någon typ av vår/sommarsko skulle man ändå kunna sammanfatta det. 

Hittills har jag lagt ett par olika åtråvärda skor bland mina bokmärken på datorn. Dels är det en sandal, dels en spetsig lågsko och senast igår var jag så även på väg in i en skoaffär för att titta på ytterligare fler alternativ. Tack och lov lyckades jag stoppa mig själv, för hade jag gått in där om än bara för att ’titta’ hade jag garanterat hittat något som jag sedan inte skulle kunna släppa tanken på och bara vara 'tvungen' att ha.

Det allra bästa för mig är att inte utsätta mig för frestelser, dvs helt undvika att googla runt efter i det här fallet skor eller t ex kolla på Blocket och Tradera eller rent fysiskt gå in i en butik. När jag väl ägnar mig åt det hittar jag nämligen alltid något som jag inte är i behov av, men sedan ändå måste ha. Mitt ego vill fortfarande ha saker i perioder och det blir en kamp mellan minimalisten i mig och den delen av mig som fortfarande längtar och vill ha.

Iklädd mina sandaler från UGG, helt i naturmaterial med sula i kork, fårskinn på hälen, remmar i läder och utsmyckning i metall. Dessa har jag haft i många år och i många fler kommer de att vara. 

Jag har många gånger ansett mig vara botad från köplust. I perioder tycker jag t o m att de är fullkomligt dränerande och vill inget annat än slippa göra nya inköp. Oftast handlar det om saker som behöver ersättas. Jag bli alldeles matt, vill inte ta fel beslut. Det måste vara hållbart i både stil och kvalitet och allra helst också vara i naturmaterial då det är det jag föredrar att ha omkring mig. Eftersom jag dessutom lätt tröttnat på saker krävs det lång eftertanke och det hela blir oftast fasligt energikrävande.

När det kommer till skorna den här gången har jag dock tydligen inga som helst problem med att kringgå mina ordinarie kriterier. Det här handlar nämligen om något helt annat. Jag vill ha dem här och nu och tänker inte så mycket på hur de kommer att hålla upp i längden. Det är som en liten utsvävning som behöver få äga rum. Ett litet hyss jag roar mig med ibland mitt i allt det strikta som kommer med livet som minimalist. 

För ska du leva ett minimalistisk liv då måste du också börja avstå från en hel massa saker, det är inte konstigare än så. Precis som när man vill spara ihop till något. Under tiden kommer du tvingas avstå saker för att kunna nå ditt sparmål.

Vidare har jag fortfarande ganska mycket av just varan skor i min garderob. Inte lika många som jag en gång brukade ha(för det var oändligt många fler), men i egenskap av blivande minimalist tycker jag mig fortfarande ha mycket skor i mina ägor.

Min skogarderob innehåller följande;

• Chelsea boots
• Stövlett
• Converse
• Sneakers
• Stövel
• Pumps
• Sandal
• Vintersko
• Träningsskor
• Inneskor(arbetssko)
• Fårskinnstofflor
• Gummistövlar

Min uppsättning skor täcker mer än väl upp för allt jag är i behov av. Jag behöver verkligen inte fler skor, men funderar fortfarande på att köpa ytterligare ett par. Det som gör mig upprörd på mig själv i det här är att så länge jag fortsätter göra obefogade inköp kommer mitt långsiktiga mål att förskjutas ytterligare framåt i tiden. Nu handlar det här ju bara om ett par extra skor, men det inköpet kommer att färga av sig på fler områden. Jag vet ju det. 

Mina obefogade inköp har uppskattningsvis upphört till 90% vilket betyder att jag fortfarande inte är helt botad. 10% onödiga köp letar sig fortfarande in och den enda jag förstör för är mig själv. 

Jag behöver komma mer underfund med det här. Vad är det som driver mig till dessa onödiga köp? Belöningen i att äga mindre borde väga långt över den tillfälliga lusten att köpa nytt. Minns t ex 'Minimalistinnan' som endast ägde 5 par skor och hur inspirerad och lättad jag kände mig av det. 

Minimalism ger en otrolig känsla av frihet, en känsla jag inte funnit någon annanstans. Ändå är det dit jag fortfarande kämpar med att komma ibland. 

//Tina

Söndagsfilosofier & Slutat läsa bloggar...

Under September månad har jag som mål att inte läsa några bloggar eller kika in hos någon av mina favorit- YouTubers. Normalt sett följer jag ungefär ett 10- tal bloggar/YouTube- konton på regelbunden basis och säkert ytterligare ett 10- tal som jag besöker mer sporadiskt med längre tid emellan.

Jag har nu gått från att ha läst bloggar i stort sett dagligen till ingenting alls. Kontrasten är stor och väldigt ovan men jag har samtidigt känt en sådan lättnad och idag några dagar senare känner jag mig tillbaka och mer närvarande i mitt eget liv igen. Det är samma känsla som när jag kopplade ner från Instagram. Minns att det var en stor befrielse och även detta känns som just det. En befrielse. 

Komma hem

Att dagligen delta i andras liv genom sociala medier tar mycket energi i anspråk. Och tid. Några minuter här, några minuter där. Det är svårt att förutspå och säga hur det kommer att kännas om en månad. Kanske går jag tillbaka till att läsa bloggar, kanske blir det alla igen, kanske bara en del eller också inte alls. I egenskap av bloggare har jag nästan känt mig förpliktad att också läsa andras bloggar och så har det liksom bara rullat på.

När jag går in på datorn under bokmärket 'Bloggar' är där tomt. Med undantag från en veckas digital detox för några år sedan har jag förmodligen under de senaste 10 åren inte gjort ett sådant här ordentligt uppehåll från Bloggvärlden. Det känns välbehövligt och nästan nödvändigt för att liksom få chans att hämta hem mig själv igen. 

//Tina

Två helt skilda saker & ett Aha- moment...

För en tid sedan korsade uttrycket 'Wants and Needs' min väg. Wants  and  Needs.
Jag fick mig ett Aha- moment!

Komma hem

Det kan tyckas självklart att det är en väldigt stor skillnad mellan Wants och Needs, men jag har nog aldrig egentligen reflekterat över det på det sättet. Åtminstone inte på ett djupare plan. 

Nu gick det rak in och så här efteråt kan jag verkligen se att jag ägnat mig långt mer åt mina Wants i jämförelse med mina Needs. T ex så har mycket av den inredning som ackumulerats och nu reducerats ner varit rena Wants. Ett fåtal av dem också Needs. Merparten har dock varit saker köpta utifrån aspekten att jag har velat ha någonting utan att egentligen b e h ö v a det. Där och då tyckte jag nog ändå i någon mån att de köpen var nödvändiga. Det var de inte.

Jag har fortfarande många Wants på min lista och den där listan fylls ideligen på eller ändrar karaktär, men det är mina Needs jag behöver lägga fokus på. Det här har otvivelaktigt kommit att bli mitt nya mantra. 
Är det något jag/vi behöver? Ok. Är det något jag/vi mest bara önskar, suktar efter, vill ha? Aja baja.

Självklart måste man även någon gång ibland kunna unna sig något av sina Wants, men det bör ske med stor eftertanke och gärna med ett större tidsspann. För realiteten är att de där köpen egentligen inte är viktiga alls. De består av diverse ting som på intet sätt är nödvändiga för ett välfungerande och bra liv. De är ren och skär guldkant och bör också behandlas som det. Som en lyx.

Går man tillbaka i tiden har mänskligheten aldrig konsumerat på det sätt som nu sker. I regel köptes t ex ett bohag till hemmet och så fick det se ut under lång, lång tid framöver. Att byta kuddfodral, gardiner, mattor, möbler och prydnader varje ny säsong förekom inte. Samma vad gäller klädköp. Det har blivit sådan hysteri och jag har varit en del av den, men enough is enough och jag kommer inte delta mer. Jag har gjort mitt utträde och vet att ni är fler som hänger på.

Kort och gott. Nästa gång du står inför ett köp kära läsare. Tänk då en extra gång på om det verkligen hör till dina Needs eller är det kanske bara så att det är en i raden av alla dina Wants? 

//Tina 

Minimalism- En balansgång...

Den senaste tiden har jag gjort lite mer efterforskningar inom området Simple Living och minimalism och då inte bara den positiva aspekten, utan även om de negativa följder som faktiskt också kan komma med att leva ett enklare liv. B la finner jag ett blogginlägg där en kvinna uttrycker sitt nyförvunna hat mot minimalismen. Hon är bitter över att ha gjort sig av med alla sina möbler, prylar, sin bostad och att det enkla livet inte alls blev så som hon föreställt sig. 

Det är inte ovanligt att det av minimalister runt om i världen utlovas lycka, glädje och tillfredsställelse i livet bara du är villig att skala av, reducera ner och göra dig av med allt det oväsentliga. Tyvärr är det just det som också är baksidan med sociala medier som många gånger dessvärre kan ge en väldigt skev bild av verkligheten. Minimalism är långt ifrån något som passar alla. Att leva litet, avskalat och minimalistiskt kan komma att kräva uppoffringar av dig i livet som du inte nödvändigtvis räknat med.

Photo by Oregon Cottage Company - More patio ideas

Vidare tror jag att det här med att rensa och förenkla och leva mer minimalistiskt kan utvecklas och bli lika mycket ett beroende som det tidigare har varit att t ex shoppa och ideligen drömma om nya saker. Ju mer du rensar bort desto lättare och friare känner du dig. Det är lätt att dras med i karusellen och tyvärr inte helt ovanligt att det till slut går till det extrema, där regler och förväntningar inom området naturligtvis också gör sin del till. Jag läser om människor som gjort sig av med allt de äger och har, flyttat in i ett tiny house eller en RV för att sedan upptäcka att det inte alls är för dem och att de avskyr det.

Jag läser vidare om kvinnan ovan som efter några år som aktiv minimalist gjort sitt tydliga utträde. Jag tar del av hennes frustration över allt ifrån platsbrist och att aldrig någonsin kunna bunkra upp med vare sig färska matvaror, toalettpapper eller konserver till det störande faktum att de bor så minimalt att hennes man kan höra hennes mage kurra trots att hon befinner sig i sovrummet och han i vardagsrummet med en stängd dörr mellan:). Hur frustrerad hon känt sig över att inte ha rum för en hemarbetsplats till alla papper, avsaknaden av vissa kläder och att tvingas trycka in den om än mycket lilla uppsättning skor hon har kvar, i ett av köksskåpen då det inte finns plats för dem i den ytte-pytte-lilla garderoben i sovrummet. Jag läser också om hur olycklig minimalismen faktiskt gjort henne och hur begränsad hon känt sig i livet. Det här är onekligen ett exempel på Minimalism Gone Wrong.

Som ni vet har jag tagit rensandet i en relativt långsam takt och än har det inte gått till det extrema, men jag känner ändå att jag så sakteliga börjar närma mig gråzonen av det nu. Det känns därför extra viktigt att jag redan nu uppmärksammar detta både för mig själv och även för er som läser. Det är nämligen  a l d r i g en god idé att rensa bara för rensandets skull. Vissa saker kan vara viktiga att tänka igenom både en, två och tre gånger innan beslut tas.

Jag brukar tänka att rensandet inte får bli oförnuftigt och dumt. Som med det svarta skåpet. Jag kommer förmodligen vilja ta det bruk igen. Inte för att vi behöver det till förvaring, utan för att jag fortfarande inte riktigt känner mig hemma med den totalt avskalade känslan i rummet. Jag vill inte förhasta mig och skåpet kommer förmodligen inte flytta upp igen förrän tidigast nästa år. Då vet jag också med säkerhet att jag har gett den minimalistiska estetiken en chans och levt med den under en längre tid. 

Till syvende och sist handlar nog ändå allt om att hitta en alldeles e g e n nivå för enkelheten och minimalismen. Att hitta fram till en bra balans och att låta det få ta den tid det tar att att göra så. 

//Tina

En rannsakande tid...

Jag går utan tvekan igenom en rannsakande tid just nu och det är väl helt enkelt en del av processen i att nå fram till ett enklare liv. B la så har vi tid bokad för inlämning av en del saker på auktion inkluderat det svarta skåpet som jag talat vitt och brett om i inlägget här, jag känner mig dock fortfarande väldigt kluven i huruvida det är rätt beslut eller ej att sälja skåpet. 

Faktum är att jag i det senaste mer eller mindre kommit fram till att det endast är själva överdelen jag ska göra mig av med i det här skedet. Det finns naturligtvis en del negativa aspekter i att endast sälja halva skåpet och för mig personligen känns det också i någon form som ett nederlag att jag inte kommer genomföra det jag tidigare satt mig för.

Komma hem

Vi befinner vi oss sedan en tid mitt uppe i minimalismens experimentella värld och testar oss hela tiden fram med hur mycket möbler vi i framtiden vill omge oss med. I skrivande stund kan man bara konstatera att vi lever väldigt avskalat och jag har en känsla av att vi på sikt kommer att vilja ha l i t e mer möbler tillbaka in i vårt hem igen innan vi hittar fram till den rätta balansen. Det här är alltså något jag behöver ha med i beräkningarna. 

När jag så också tittar tillbaka på matrumsdelen i vardagsrummet före den svarta skänken togs bort stämmer det upplägget fortfarande bra överens med hur jag skulle vilja ha det o m vi väljer att ställa dit en möbel i rummet igen. 

I det senaste har tankarna även blivit alltmer tydliga om hur ologiskt och skamfyllt det faktiskt skulle kännas att längre fram behöva lägga ner både tid, pengar och andra resurser på att leta efter och köpa en ny möbel. Det vill jag bara inte ska ske och det får mig att vackla. Samtidigt är det inte utan att jag på djupet försöker rannsaka mig själv och ställa frågan om vad som egentligen är hönan och vad som är ägget i allt det här. Är det intuitionen eller kanske bara den välbekanta ångesten som alltmer börjat lägga sig i igen? 

//Tina