Att börja närma sig det där svåra...

Rubriken känns laddad och det som jag står inför är också väldigt laddat. I jämförelse med mycket annat är det egentligen ofantligt trivialt, det handlar om en möbel. Men för mig är den här möbeln så otroligt känslomässigt laddad att jag vid flera tillfällen försökt göra mig av med den utan att lyckas. Det jag är rädd för är helt enkelt att jag ska ångra mig och med det kommer separationsångesten.

Det handlar om vårt stora svarta skåp. Under de senaste åren har den ena halvan av skåpet haft sin placering i matrumsdelen i vardagsrummet och den andra, själva vitrindelen, har förvarats i källaren. Förra sommaren fick dock även den nedre delen flytta ner och har sedan dess använts till all min bokföring som jag som egenföretagare är skyldig att spara i 7 år. Surt, men så är det och tidigare var det så länge som 10 år. Vitrindelen har använts till förvaring av krukor och vaser, diverse prydnadsföremål och annat blandat i inredningsväg som för tillfället inte varit i bruk.

Jag försöker nu så sakteliga närma mig det oundvikliga och göra mig redo att skiljas från skåpet. Första steget blir att tömma ut i de båda delarna och på så vis också komma ett steg närmre en försäljning. Det konstiga är att det inte är något speciellt med skåpet alls. Inget arvegods som funnits i släkten i generationer, ingen dyrgrip. Det är bara ett stort svart skåp som jag haft i många år och som jag tyckt väldigt mycket om, men som vi inte längre har samma nytta av. 

I det senaste har det fungerat utmärkt som förvaringsmöbel i förrådet med undantag för att det är alldeles för stort för våra behov. Lågt tak i källaren gör även att det behöver stå i två delar och tar upp onödig plats. Jag inser alltmer att det är dags att släppa taget om skåpet nu och lämna över det till någon annan som kan få både bättre nytta och mer glädje av det än vi.

Komma hem

Istället för det stora skåpet har jag införskaffat en betydligt mindre men s å vacker förvaringsmöbel. Det är en hantverksmässig pärla jag 'sprang på' på en auktion, en s k Kamferkista från Fjärran Östern. Gedigen, helt i trä, outslitlig och doftar gott gör den också. Kamferträdet som den är tillverkad av har nämligen en mycket behaglig doft. Det skulle onekligen vara intressant att få veta mer om dess tidigare ägare, inköpstillfället, platsen och vad den använts till. 

I storlek kan man nog säga att kamferkistan är 1/4 av det stora skåpet så rent utrymmesmässigt är den mer fördelaktig och stämmer också bättre överens med våra nuvarande förvaringsbehov. Jag har även tänkt ut en del andra användningsområden för den, den dagen vi inte längre behöver ha någon extra förvaring i källaren. 

I dagsläget tänker jag i alla fall mig få plats med både krukor, vaser och diverse prydnadsföremål tillsammans med Julsakerna samt pysselgrejer från bokhyllan som används så sällan och som jag med stor sannolikhet kommer att rensa bort inom kort. 

För er som undrar över alla pärmar med bokföring så kommer de att flytta upp i bokhyllan på övre plan. Lite omorganisering i den så ska jag nog få det att fungera. 

//Tina