Det första jag tänker på när jag sätter mig ner för att skriva det här inlägget är hur rysligt fort det senaste halvåret faktiskt gått. Ett halvår är en ganska lång tidssträcka ändå. Dags att dra lite mer i bromsen känner jag så att de kommande 6 månaderna inte rusar på i samma fart.
Köpstoppet är till ända och jag känner mig helt klart redo för lite mer frihet igen. Resan har stundvis varit rätt så svängig med b la en turbulent start, men som sedan rätade ut sig någorlunda och i det stora hela blev till en både intressant och utvecklande resa att färdas på.
Jag tar via köpstoppet med mig mycket lärdom när det kommer till mina konsumtionsvanor och hoppas även fortsättningsvis kunna använda mig av detta nyförvärv på ett bra sätt. Jag har under resans gång kanske mest av allt ännu lite mer förstått vidden av hur mycket perfektionismen spelar in i mitt liv och att det också är det som huvudsakligen orsakat många onödiga köp genom åren.
Möbler och inredning är det som alltid varit min stora, stora last. En gång i tiden även mycket inköp av kläder, men som visat sig vara betydligt enklare för mig att släppa taget om. Hus och hem däremot är något som fortfarande upptar en stor del av mina inköp och jag har genom köpstoppet hunnit ägna många tankar åt just det. Strävan efter perfektion i mitt hem gör att jag tenderar aldrig känna mig helt nöjd och det är något jag både behöver och vill jobba mer med framöver.
I kärnan av köpstoppet fann jag mig oväntat nog till freds med vårt hem. I stunden fanns inget behov av att ändra på något specifikt. Jag kände nog mest bara tacksamhet faktiskt. Ändock är jag i skrivande stund mitt uppe i planerandet av att 'göra klart' vårt vardagsrum, något som till viss del även pågått under köpstoppstiden. Jag hade egentligen inte behövt, jag vet att jag hade kunnat känna mig nöjd ändå om jag bara bestämt mig för det, men till saken hör att jag också har fasligt svårt att avbryta någonting jag i tanken redan påbörjat.
Under det senaste halvåret har jag någonstans ändå huvudsakligen landat i och kommit fram till att jag inte längre önskar avsätta lika mycket av min tid, energi och pengar på hemmet som tidigare. Jag vill fortsätta vårda och ta hand om vårt hem, det kommer alltid vara en viktig del, men jag vill inte längre att allt det andra som hör hemmet till (planera, drömma, byta ut, göra om, ändra, fixa, förbättra, förnya) ska få ta upp lika mycket plats. Det får vara nog med det nu.
Min nya målsättning kommer bli svår att genomföra. Riktig, riktigt svår då perfektionisten inom mig alltid kommer att yrka på att det finns rum för förbättring, att det går att göra saker ännu lite finare och ännu lite mer praktiskt fungerande. Samtidigt inser jag alltmer på djupet av mig själv att det finns så mycket annat viktigt att ägna sin tid åt.
Ja, som sagt...mitt uppe i att inreda vardagsrummet och det kommer bli en del köp som följer med det. Jag lovar dock mig själv att vara vaksam och verkligen rannsaka vad som är nödvändigt att tillföra. Fram till alldeles nyligen var jag helt inställd på att skaffa någon form av förvaringsmöbel. Har dock insett att vi klarar oss bra utan. Det har fungerat fram tills nu med de lösningar vi hittills valt och det kommer att fortsätta fungera även framöver. Jag måste dock erkänna att jag fortfarande har svårt att helt släppa tanken på den möbel jag i huvudet redan bestämt mig för.
När jag som nu i denna stund känner mig aningen rådvill och inte riktigt klar med vad jag egentligen vill återvänder jag alltid till 'The Minimalists' och än en gång känner jag mig vägledd av dem att välja enkelheten före någonting annat. Det är vackert med tomma ytor och omöblerade hörn. Det är vilsamt och lugnt och jag uppskattar det, men jag behövde bli påmind. När det kommer till kritan känner jag mig faktiskt alltmer inspirerad av extremminimalism och förstår att om jag bara vågar lyssna inåt är det också mer ditåt mitt hjärta försiktigt försöker leda mig...
//Tina
Mycket bra 👍🏻
SvaraRadera