Under en tid har jag funderat över vad det är som gör att jag inte riktigt känner den där känslan av ett enklare liv trots att jag faktiskt nått fram till just det. Antog först att det måste vara att jag behöver tid att landa efter alla år av konsekvent rensande, att jag behöver tid att bara få känna in.
Men trots att jag gett det tid(mer än ett halvår sedan den sista inlämningen till auktion och det sista som skulle bort) infinner sig inte riktigt känslan. Jag känner det fortfarande som om jag liksom står på vänt, som om det är något mer som ska göras, ske eller rensas bort innan jag helt kan påbörja mitt nya enkla liv.
Som jag skrev i inlägget här finns det mer att rensa bort, men det är så lite så det har ingen betydlig inverkan på helheten. Det stora överflödet är borta och det som är kvar är en finjustering av vissa saker som kommit att kännas överflödiga de sista månaderna. Den typen av rensningar tror jag säkert kommer att fortsätta äga rum en tid framöver, små korrigeringar här och där under tiden vårt hem fortsätter att utvecklas ännu lite mer mot enkelhet och minimalism.
Boven i dramat har jag förstått är att vi fortfarande renoverar vårt hem och med det alltid lever i någon form av kaos, även om den må vara tillfällig. Vi har hållit på så mycket med huset genom åren att det dessutom kommit att bli ett tillstånd av normalitet. Det är inget man ens reflekterar över eller tänker på längre, det bara är så.
Någonstans eller på flera håll i vårt hem är det i princip alltid uppställt och stökigt. När ett rum töms ut för renovering hamnar innehållet i det i ett annat eller flera andra rum. Vi har dessutom golvpaket runt om i huset och kommer fortsätta ha det så länge golvläggning av resterande del av huset pågår.
Sedan är det visst det så att i vissa utrymmen såsom t ex sovrum och yogarum, där är det enkelhet, vilsamhet och minimalism. Men de andra utrymmena där det inte är ens i närheten så, gör mig undermedvetet stressad och jag får inte till den rätta känslan. Detta säger vidare också en hel del om hur viktigt det är att man inte lämnar kvar ett rum med överflödiga prylar eller fortsätter ha ett fullt garage, friggebod, garderob eller förråd även om resten av hemmet må vara rensat och i god ordning.
Det där rummet, förrådet eller utrymmet kommer fortsätta påverka på ett negativt sätt. Skräprummet, den stökiga klädkammaren eller kaoset i källaren kommer att fortsätta ta energi. Det går helt enkelt inte att nå fram till en fullständig känsla av frid och enkelhet utan en helhet, det går inte att fuska sig fram till den rätta känslan.
Under nästa år hoppas jag innerligt att vi ska få allt golv på plats och att vi kan bli helt klara med resterande del av boendeytan för att sedan fortsätta ner i källaren. Hur projekt källare kommer att påverka resten av huset vågar jag inte ensa tänka på. Kommer det att förskjuta känslan av ett enklare liv ytterligare?
Jag känner mig så redo för det enkla, avskalade och vilsamma. Jag vill så gärna börja leva så och jag kommer att få känna att jag gör det. Frågan är bara när...
//Tina
