En rannsakande tid...

Jag går utan tvekan igenom en rannsakande tid just nu och det är väl helt enkelt en del av processen i att nå fram till ett enklare liv. B la så har vi tid bokad för inlämning av en del saker på auktion inkluderat det svarta skåpet som jag talat vitt och brett om i inlägget här, jag känner mig dock fortfarande väldigt kluven i huruvida det är rätt beslut eller ej att sälja skåpet. 

Faktum är att jag i det senaste mer eller mindre kommit fram till att det endast är själva överdelen jag ska göra mig av med i det här skedet. Det finns naturligtvis en del negativa aspekter i att endast sälja halva skåpet och för mig personligen känns det också i någon form som ett nederlag att jag inte kommer genomföra det jag tidigare satt mig för.

Komma hem

Vi befinner vi oss sedan en tid mitt uppe i minimalismens experimentella värld och testar oss hela tiden fram med hur mycket möbler vi i framtiden vill omge oss med. I skrivande stund kan man bara konstatera att vi lever väldigt avskalat och jag har en känsla av att vi på sikt kommer att vilja ha l i t e mer möbler tillbaka in i vårt hem igen innan vi hittar fram till den rätta balansen. Det här är alltså något jag behöver ha med i beräkningarna. 

När jag så också tittar tillbaka på matrumsdelen i vardagsrummet före den svarta skänken togs bort stämmer det upplägget fortfarande bra överens med hur jag skulle vilja ha det o m vi väljer att ställa dit en möbel i rummet igen. 

I det senaste har tankarna även blivit alltmer tydliga om hur ologiskt och skamfyllt det faktiskt skulle kännas att längre fram behöva lägga ner både tid, pengar och andra resurser på att leta efter och köpa en ny möbel. Det vill jag bara inte ska ske och det får mig att vackla. Samtidigt är det inte utan att jag på djupet försöker rannsaka mig själv och ställa frågan om vad som egentligen är hönan och vad som är ägget i allt det här. Är det intuitionen eller kanske bara den välbekanta ångesten som alltmer börjat lägga sig i igen? 

//Tina