Ett enklare liv kräver att jag börjar se på saker annorlunda, börjar känna annorlunda, agera helt annorlunda. Mitt gamla jag passar inte in i det som står för dörren.
Det har varit lugnt en tid, väldigt lugnt, men så plötsligt pockar det på igen. Jag hamnar åter i gamla invanda mönster. Går dock inte på det lika lätt längre, är mer vaksam på mig själv och på mitt beteende. Långt mer e f t e r t ä n k s a m.
Komma hem
Jag vill vara transparent och ärlig mot er och berätta att jag ibland lider av förändringen. Det är något jag känt av några gånger nu och som jag även tidigare nämnt, t ex i inlägget här och här. Jag blir uppgiven, uttråkad och rastlös. Vill åter känna längtan och förväntan.
Men det är bara impulser. Jag håller andan en stund, låter begäret dra förbi. Worst-case scenario surfar jag runt efter någon pryl eller möbel som jag fått för mig att jag behöver eller 'måste ha'. Scrollar igenom Blocket och Tradera bara för att åter några dagar senare styra in kursen mot enkelheten igen.
Det har varit lugnt en tid, väldigt lugnt, men så plötsligt pockar det på igen. Jag hamnar åter i gamla invanda mönster. Går dock inte på det lika lätt längre, är mer vaksam på mig själv och på mitt beteende. Långt mer e f t e r t ä n k s a m.
Det är det enkla livet jag innerst inne vill ägna mig åt. Inte åt shopping. Inte åt att ideligen längta efter någonting nytt och mer. Men det kommer inte utan ansträngning, det kommer inte utan motsättning. Jag behöver ändra mycket i mig själv, på djupet riktigt ändra om.
Det enkla livet. Jag vill leva det. För en del tycks det komma naturligt, inte så mycket för mig. Det är också onekligen däri utmaningen ligger, det är däri utvecklingen sker. Det kommer krävas av mig att helt göra avkall på sådant jag tidigare uppskattat och roat mig med. Det kommer att krävas av mig att jag är nöjd med det jag har i stunden där jag är. Det kommer att krävas av mig att leva på ett helt annorlunda vis.
Det kan låta klyschigt med en strävan efter att känna lyckan i det lilla, men det är dit jag vill nå. Det är det som är mitt mål. Det är inte nödvändigtvis den jag idag är, men jag har stor förhoppning om att det är något jag med tiden kan komma att bli. Det enkla livet ger frid och tillfredsställelse som inget annat. Jag vet det. Jag kan redan känna det. Är så nära nu.
Det är också därför jag ännu en gång håller ut och sitter lugnt i båten. Låter stormen dra in och åter passera förbi...
Det enkla livet. Jag vill leva det. För en del tycks det komma naturligt, inte så mycket för mig. Det är också onekligen däri utmaningen ligger, det är däri utvecklingen sker. Det kommer krävas av mig att helt göra avkall på sådant jag tidigare uppskattat och roat mig med. Det kommer att krävas av mig att jag är nöjd med det jag har i stunden där jag är. Det kommer att krävas av mig att leva på ett helt annorlunda vis.
Det kan låta klyschigt med en strävan efter att känna lyckan i det lilla, men det är dit jag vill nå. Det är det som är mitt mål. Det är inte nödvändigtvis den jag idag är, men jag har stor förhoppning om att det är något jag med tiden kan komma att bli. Det enkla livet ger frid och tillfredsställelse som inget annat. Jag vet det. Jag kan redan känna det. Är så nära nu.
Det är också därför jag ännu en gång håller ut och sitter lugnt i båten. Låter stormen dra in och åter passera förbi...
//Tina
Det är verkligen modigt av dig att göra den här resan.
SvaraRaderaJag vill inte att sakerna ska äga mig, men jag vill inte skala av så mycket som du.
Kan ändå förstå till viss del känslan av att inte ha ett begär efter något och att känna enkelheten... Inte minst måste det ju gå snabbare att städa med.
Tack för dina fina ord hos mig, som värme så.
Ta hand om dig!
Varma kramar Anna