När cirkeln sluts- tillbaka till minimalism...

I början på 2018 skrev jag ett långt inlägg om min kluvenhet inför min egen inredningsstil och begreppet minimalism. Jag fick det inte riktigt att gå ihop. Min längtan efter att leva enklare krockade med min stora passion för inredning, min stil och även strävan efter att skapa 'det perfekta hemmet'. Jag kan idag lite drygt ett halvår senare förstå var jag befann mig där och då och även se skillnaden i var jag befinner mig nu. 

Lite oväntat är jag tillbaka i det minimalistiska tänket och cirkeln är därmed sluten. Det är nog lite typiskt för mig att behöva testa på lite olika saker innan jag vet om det är det jag verkligen vill eller ej. Jag behöver ha konkreta bevis. 

I början på året var mitt mål att inreda vårt hem fullt ut och få till de där sista bitarna, men på vägen insåg jag att det mest faktiskt bara gjorde mig trött, uppgiven och frustrerad. I samma sekund jag tagit beslut och bestämt mig för något specifikt dök någonting annat upp. En aldrig sinande ström av något ännu mer passande, vackrare, mer genomtänkt eller mer praktiskt fördelaktigt. 

Hur skulle jag någonsin kunna färdigställa och bli klar med vårt hem? Det fanns alltid något nytt att önska och det hela gjorde mig både stressad och otillfredsställd. Inte särskilt överraskande dock då det ju är precis så konsumtionssamhället är uppbyggt.

Komma hem

Under sommaren kom så mitt beslut om att åter börja skala av i vårt hem istället för att fortsätta fylla på och den här gången skulle jag göra det på riktigt. Jag kände mig så innerligt trött på alltihop. 

Det hela tog sin början i vardagsrummet och det har känts både spännande och skrämmande på en och samma gång. Vad händer när jag lägger all strävan efter det perfekta hemmet på hyllan? Vad händer när jag helt släpper taget om mitt intresse för inredning? Vad händer när saker och möbler plockas bort och endast det mest väsentliga och viktiga blir kvar?

Jag kan redan nu berätta att det så långt är lite av en omvälvande upplevelse och jag behöver lära känna mig själv på nytt igen. Det går inte längre att gömma sig bakom prylar och möbler och längtan efter nya saker utan jag tvingas se på mig själv och mitt liv så som det är. En del av distraktionerna är borta och med det kommer saker upp till ytan. Bra saker, jobbiga saker, viktiga saker, spännande saker. 

I mitt tidigare inlägg skrev jag att mitt vardagsrum förmodligen aldrig kommer att bestå av endast en soffa och en grön växt.  Jag skrev att jag inte trivdes i den miljön. Vardagsrummet består idag av lite mer än så, men som ni kan se ovan har jag skalat av soffbord och matta, kuddar och fåtölj, sidobord, förvaring, lampor och dekorationer. 

Det har känts ovant till en början trots att det skett stegvis men jag gillar det mer och mer. Det pirrar till i magen när jag stiger upp på morgonen och tittar in i vardagsrummet. Det är en tydlig förändring som skett. Det känns som en nystart. Som att börja om mitt i livet och det är med spänning jag ser fram emot vart minimalismen kommer att leda näst. 

I kommande inlägg tänkte jag berätta lite mer om mina planer inför hösten. Nya rensaprojekt, mer hållbarhet, miljötänk och om vägen till ett mer minimalistiskt hem. 

//Tina