Tycker den här pyramiden är en bra illustration. Jag befann mig för fem år sedan definitivt på toppen av den här. Det var köp, köp och ännu mera köp. Alltid nytt och inte en tanke på att det skulle kunna vara på något annat vis. Jag handlade kläder och inredning fritt. Det fanns alltid något nytt att sukta efter.
Fem år senare har det skett en förändring. En stor förändring. Det är en djupgående förändring jag aldrig helt vågat hoppas fullt ut på. Inte förrän nu. Det har nämligen varit väldigt mycket fram och tillbaka och jag har kämpat med köplust i perioder under i stort sett hela den tid som jag rensat. Känslan har många gånger gjort att jag känt mig begränsad, inlåst och berövad på den kick som nyinköp ger. Jag har känt mig nedstämd, sur och tyckt att livet känts grått och trist utan dem. Inköpen.
Tack och lov kan jag idag ärligt säga att så inte längre är fallet. Jag känner inte längre att jag tvingas avstå någonting genom att minimera mina inköp till sådant jag/vi är i behov av. Eller att det på något vis känns mindre tillfredställande att använda det vi redan har i största möjliga mån det går. Det känns idag istället som en enorm befrielse och är en av alla de vinster jag plockar med mig på vägen mot ett enklare liv tillsammans med en bättre ekonomi.
Tänk, jag behöver inte längre drömma, längta, sträva eller jaga. Jag kan känna mig nöjd ändå. Det finns ett lugn inombords. Jag är tillfreds och det känns nästan som om jag hittat en hemlig väg ur det här aldrig sinande begäret efter mer.
Jag brukade i perioder verkligen sakna förväntan och längtan och även sökandet efter nästa möbel eller pryl som skulle göra allt rätt och perfekt och trodde nog aldrig helt att jag skulle komma över de där känslorna. Men, med tiden anser jag mig faktiskt ha blivit botad från köplust. Nyinköp ger mig helt enkelt inte längre något positivt, utan jag känner mest bara ångest vid de tillfällen jag tillåtit mig själv att falla för frestelser, göra impulsköp och dra hem något som jag egentligen inte alls är i behov av.
Så kära läsare, ge inte upp om du fortfarande känner en längtan efter nya inköp trots din resa mot enkelhet och minimalism. Med tiden kommer det att ge sig. Det är helt normalt att falla tillbaka i gamla mönster, jag har gjort det massor med gånger under resans gång. Till trots att jag hela tiden haft en konsekvent längtan efter mindre möbler och prylar och kläder har det ändå skett att jag köpt på mig nya icke nödvändiga ting.
Kontraproduktivt på alla de vis, men samtidigt finns det förmodligen inte heller någon som kan förändra sig över en natt. Det är en process och vägen dit är i regel varken rak eller enkel, men det går att nå dit. Ha tålamod med dig själv. Ge det tid. En bestående förändring inom dig är på väg att ske.
//Tina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar