(Instagram- update här!)
Den dramatiska rubriken får er kanske att tro att jag nu ska lägga ner bloggen eller möjligen avsluta köpstoppet i förtid men nej, så är det inte. Bloggen kommer att fortsätta, även om det förmodligen kommer bli mer av slow blogging framöver då det den här tiden på året är mycket att stå i med hus och trädgård och allt annat som plötsligt vaknar till liv.
Köpstoppet kommer jag så klart också försöka löpa linan ut med :).
Det som däremot har fått ett abrupt slut är användandet av Instagram. Det har kommit och gått under en längre tid, en längtan efter att koppla ner från sociala medier. Under hösten gjorde jag också just så och det med stor lättnad. Var inne och spekade vid några få tillfällen men kände mig vid tiden i det stora hela nöjd utan själva instagrammandet. Sedan tog allt ny fart igen och jag kände ännu en gång ett behov av få vara mer kreativ. Ägnade en del tid uppkopplad mot Instagram igen under våren, postade både själv flitigt och tog åter del av det stora Instagramutbudet.
Det som kom till mig nu i den senaste vändan var dock att jag den här gången kände mig så innerligt färdig med Instagram. Jag fortsatte att utforska den känslan lite mer på djupet under tiden som jag fortsatte ägna tid åt appen och kom hela tiden tillbaka till samma känsla av att vara just 'färdig'. Jag fick inte längre ut det jag en gång fått ut av Instagram och kände mig även klar med det jag själv ville dela med mig av till andra den vägen.
Känslan som kom kan nästan liknas vid att föräta sig på något. Plötsligt ville jag inte längre fortsätta mitt digitala liv på Instagram eller någon annan kanal heller för den delen, utom bloggen då som alltid varit min trygga hamn att återvända till. Det är onekligen en skön känsla efter att tidigare ha gjort flera uppehåll utan att i längden faktiskt kunna hålla fast vid det. Några månader, något år, men sedan tillbaka in igen.
Jag vet med säkerhet att jag den här gången inte kommer att känna mig dragen tillbaka in i Instagramvärlden igen. En era går till sitt slut. Minns inte när jag först skaffade Instagram men tidigt in var det och annorlunda såg det ut på den tiden. Personligen tycker jag att Instagram tappat allt mer genom åren. Mest av allt handlar det nog om den genuinitet som en gång fanns där men som försvunnit allt mer. Saker och ting förändras och även jag har så klart förändrats med tiden.
Sammanfattningsvis kan jag ändock bara konstatera att det varit en både rolig och lärorik tid på sociala medier som jag inte skulle vilja vara utan, men som jag nu helt enkelt känner mig klar med. Det har blivit dags att vända blad och börja på ett nytt kapitel och jag verkligen älskar när det på det här viset kommer till ett definitivt avslut. Det är nämligen så att när allt väl kommer till en orubblig punkt, då kommer det ofta också med både en stor lättnad och nyfunnen frihet. Jag vet också att något annat väntar på att ta den platsen istället.
En dörr har stängts och med det en ny öppnats och det ska bli mycket intressant att se vad som döljer sig bakom den. Kanske är det bara ett ännu enklare liv med mer tid att t ex läsa istället för digital närvaro, mer av slow living och att bli ännu lite bättre på att försöka vara mer här och nu...eller någonting helt annat. Tiden får utvisa.
Avslutningsvis vill jag ge mitt ödmjukaste tack till Instagram för all den inspiration och allt det jag fått möjlighet att lära mig. Tack också för att jag fått möjlighet att ge uttryck för min kreativitet och dela mina tankar om ett enklare liv med andra likasinnade. Det har varit en intressant och utvecklande resa jag alltid kommer att bära med mig. Självklart också ett innerligt stort Tack till alla er som följt och interagerat med mig där. Jag hoppas vi fortsätter följas åt här på bloggen i framtiden!
//Tina
Där ser jag en liten bit av ert nya fina bord! Så trevligt det ser ut! :-)
SvaraRaderaJag är också väldigt kluven till Instagram (och Facebook) och jag använder det i princip inte alls privat utan bara till bloggen/boken. Sedan en tid tillbaka har jag bestämt att bara använda det när jag sitter vid datorn för att inte bli avbruten eller fastna i scrollandet när jag sitter i soffan och ska slappna av eller vid andra tillfällen där jag bara väntar på något. Jag blir väldigt trött i hjärnan av det. Ett experiment som jag har gjort är att när jag har fastnat i scrollandet, så har jag efter den stunden frågat mig: Vad fick jag ut av denna stunden som gav mig något? Det har i princip aldrig hänt att jag har hittat något givande och då kan jag släppa tankarna om FOMO (alltså Fear Of Missing Out!).
Jag har förstått att jag tycker bättre om att läsa en längre sammanhängande text (t ex bok, artikel, blogg), då blir jag inte alls lika stressad i hjärnan, då är det liksom bara ett intryck åt gången.
Kanske du har sett på Anders Hansens serie på SVT som heter Hjärnan? Jag tycker den är så spännande. Han säger att av 10 000 generationer människor som funnits så är det bara knappt 1 som har levt hela sitt liv med mobilen! De säger en hel del om vad våra hjärnor är vana vid!
Jag har oftast en bok med mig i handväskan och när jag får en stund när jag behöver vänta så läser jag i boken istället för att scrolla. Det känns mycket bättre för hjärnan. Jag har en Kindle-läsplatta också men har problem att vänja mig vid den... vill gärna bläddra i en bok och känna pappret mot fingrarna! Har dock sagt att jag ska i första hand köpa nya böcker på läsplattan och om de inte finns där får jag köpa den i pappersformat... svår regel att hålla! :-)
Önskar dig en trevlig långhelg och tacksam för att du fortsätter med din blogg!!
Kramar Eva Maria <3
Det var precis så jag med tänkte; Vad fick jag ut av denna stunden på Instagram? Kände att algoritmen var helt annorlunda sista tiden. Fick verkligen scrolla en hel del för att hitta något som gav något.
RaderaHar sett serien du nämde. Så intressant!
Ja, stackars våra hjärnor. Verkligen inte bra för någon och lider med den generation som växer upp med allt det här digitala. Är oändligt tacksam över att ha fått växa upp på 80- talet. Så annorlunda mot nu. Säkert tråkigare också på flera vis:), men enkelheten och lugnet som fanns då det saknas verkligen!
Smart att ha med en bok i handväskan och på så vis också motverka impulsen att plocka fram mobilen. Läser med digitalt(Kobo) sedan några år tillbaka och nej, det är inte samma som att få hålla en bok i handen tyvärr. Tror aldrig man helt vänjer sig men det som väger tungt är onekligen att slippa den rent fysiska belastningen av fler böcker i bokhyllan:).
Tack för att du kikar in här:)
Många kramar till Dig!