19 okt. 2017

En dag i taget...

Det är svårt nu. Inget är sig likt. Allt har liksom mist sin glädje. Min sambo påminner mig varje dag om att det bara är just idag som vi ska fokusera på och ta oss igenom. Det är tur det för längre än så förmår jag inte bära.

Smärtan är stor och stundvis outhärdlig. För oss har våra älskade huskatter varit självklara familjemedlemmar. Jag har gått igenom förluster av närstående tidigare men aldrig har jag sörjt så djupt som nu med Precious och när vår andra älskade huskatt Peach gick bort. Och även om man är införstådd med att detta är en del av att vara djurägare går det inte att förbereda sig på den smärta som tar vid efter att de lämnat.


What we have once enjoyed
we can never lose;
All that we love deeply
becomes part of us.

Helen Keller


Vi fick många fina år med både Peach och Precious. Vi fick behålla dem längre än de flesta kattägare och för det är vi naturligtvis oändligt tacksamma. Vi är också oändligt tacksamma för all den kärlek och glädje de tillfört vårt liv. För mig fick livet en djupare mening den dag de kom till oss.

I och med förlusten av Precious har det till mig också kommit en klarare syn på vad som verkligen är viktigt i livet. En djupare förståelse för vad som räknas. Det finns egentligen ingenting jag känner att jag behöver hålla kvar vid. När det kommer till ägodelar finns inte längre några band.

Parallellt med att jag sörjer min älskade lilla vän hoppas jag någonstans finna styrka att fortsätta framåt igen...


💗💗💗
För alltid i mitt hjärta!


//Tina




Mitt ödmjukaste Tack till er som skickat hälsningar, skrivit, hört av er. 
Det har värmt i en svår stund som denna.


11 okt. 2017

Min älskade, älskade lilla vän...

Jag har försökt få ihop det här inlägget i flera dagar nu men inte lyckats. Det är det svåraste jag skrivit om på denna blogg. Min älskade, älskade lilla vän Precious fick somna in i Lördags 7 Oktober 2017. 

I 18 år har hon funnits vid min sida. Jag är förkrossad och vet inte hur det ska gå att fortsätta utan henne.


När vår andra älskade huskatt Peach somnade in 1 Juni 2015 förmådde jag inte skriva om det här. Det bara gick inte. Den här gången känner jag att jag behöver göra det.

Precious var den finaste och klokaste lilla vännen. Så förståndig och lugn. Efter att Peach lämnade oss hjälpte hon mig att ta mig vidare i den brutala sorg jag kände då och jag önskar jag hade fått möjlighet att ge tillbaka ännu mer än vad jag hann med att ge henne.

På ytan så otroligt fin. Höll hela tiden sin vikt och pälsen var glänsande fin. Många ifrågasatte om hon verkligen var vid den åldern hon var. Det gick inte att se. Men på insidan började hon få problem med sina njurar. Först bara en liten, liten förhöjning som höll sig stabilt under lång tid. Sedan plötsligt en försämring. Det fanns inte på kartan att vi skulle förlora vår finaste Precious här och nu. Vi såg det inte komma och sista veckan gick allt så fort. 

När jag vaknar på morgonen och hon inte längre är här brister mitt hjärta. Det enda jag vill är att vara tillsammans med henne igen. Få ta hand om henne, älska henne. Jag har så mycket mer att ge.
Min älskade, älskade lilla vän.  

I lördags innan vi skulle åka var hon så lugn och fin och ville visa oss att allt var ok och att hon var redo. Jag hade inte kunnat önska mig ett lugnare och tryggare avsked än det vi fick med Precious. Ändå blir man aldrig fullt beredd att skiljas från någon man älskar så. 

Jag älskar dig med hela mitt hjärta min finaste vän och är oändligt tacksam över alla år du varit hos oss. Vår fina huskatt. Jag vet att du inte längre kunde stanna. Det är helt ok. Men gör ändå så ont, så ont.

Min älskade, älskade lilla vän. Det enda som håller mig uppe är min tro på att vi kommer att ses snart igen...


//Matte


4 okt. 2017

Enkelhet i varje rum...

Jag vet inte vad som hände men jag gick från att vara i ett magiskt flow med massor av energi och inspiration till att totalt dyka ner i marken och senaste veckan har jag känt mig som en seg råtta i kroppen utan motivation till något rensande här hemma. Idag när jag vaknade kändes det dock som om energin återvänt och jag har fått ny motivation att fortsätta rensa och förenkla.

Med start från nu ska jag ta en ny vända genom huset. Jag har gjort det här fler gånger än jag kan räkna vid det här laget och det tycks onekligen vara det mest effektiva sättet att få det att gå framåt.




Jag har redan börjat i köket och följande har skett;

  • Rensat bort all typ av porslin som endast används vid enstaka tillfällen såsom bjudningar, fest. Jag står inte längre ut med att ha saker i skåpen som mest bara står och samlar damm. 

  • Vårt enkla vita vardagsporslin som är en blandning av Pillivuyt och IKEA 365+ innehåller alla delar som kan tänkas behövas även då vi har gäster. Vinglasen däremot är det svårare att hitta ett alternativ till. Målet är att reducera ner antalet glas. Här sitter vi på långt fler än nödvändigt känner jag.  

  • Finporslinet som fick flytta ner i köket för ett halvår sedan- från att ha stått illa staplat i ett skåp i bokhyllan på övervåningen och som jag var övertygad skulle användas mer bara det blev mer tillgängligt- har också det rensats bort. Varken kaffe- eller matservisen har använts någon gång under den här tiden.

Det var ingen lätt match att packa ner finservisen som jag erhållit från mina morföräldrar. Tallrik för tallrik, kopp för kopp har de samlat till födelsedagar, jul och avslutningar. Än har jag inte gjort mig av med den. Allt står nerpackat i en låda i förrådet tills vidare. Planen är att lämna in på auktion framöver men jag kan inte förneka att det känns svårt och som ett svek. 

Samtidigt känns det nästan lika svårt att hantera det faktum att den bara står där till ingen nytta. Finaste servisen. Förhoppningsvis kan den komma till användning och bringa glädje i någon annans hem. Här hos mig gör den det dessvärre inte...


//Tina



27 sep. 2017

Tankar, rensande & ångest...

Oftast är det positiva känslor som kommer av att rensa bort saker, men ibland kan det även kännas ångestfyllt. Idag har jag förberett en omgång nya annonser på Tradera och även plockat åt sidan lite saker i förrådet som vi ska lämna in hos auktionskammare framöver. 

Vissa saker som jag nu nått fram till känns jättejobbiga att ta beslut om. I stunden våndas jag och undrar om jag kanske kommer att ångra mitt beslut en vacker dag. Skönt då att ge det lite tid och fundera igenom ordentligt, låta det mogna. 




För mig brukar det oftast släppa inom någon vecka eller så och när jag tänker tillbaka på allt som jag rensat bort hittills kan jag inte ens minnas vad allt det där har varit och inte har jag saknat det. 
Vid något tillfälle vet jag att jag ångrade en väska som jag gjorde mig av med och säkert något till men de gångerna är lätt räknade. Jag behöver förmodligen inte oroa mig alltför mycket, risken att jag kommer att ångra mitt beslut är väldigt liten.

Mitt i all vånda förvånas jag även över hur lång tid det tar att komma i mål. Har aktivt rensat i ca 2 års tid nu. Jag är inte framme än och har inte heller någon klar uppfattning om hur lång tid det kommer att ta innan vårt hem är helt tömt på 'överflöd'. 

Till slut står man väl förhoppningsvis ändå där vid mållinjen blickande tillbaka på den resa som gjorts. Men jag vill inte att det ska dröja för länge, livet är ju nu och det är med stor förväntan och nyfikenhet jag vill börja leva det där livet i hundraprocentig enkelhet...



//Tina


19 sep. 2017

Innehåll i min höstkapsel...

Det finns ingen mall som passar alla när det kommer till garderoben. Beroende på livsstil, vilken typ av arbete man har osv kan det se väldigt olika ut. Nedan följer en översikt över just min garderob och som jag hoppas kan ge lite inspiration, tips och vägledning i byggandet av din egen kapsel.



2 tjocka stickade tröjor
4 bastoppar
2 volangtoppar
1 blus
2 tunna skjortor
2 jeansskjortor
4 linnen
2 smala jeans (svart + blå) 
2 leggins
1 kimono
1 poncho
------------
23 st

Kapseln består även av följande;

2 jackor
3 par skor
1 väska
1 scarf
1 bälte
1 par handskar
1 par örhängen
------------
10 st

Tot: 33 st

Mer om hur du skapar en kapselgarderob enligt Project 333 finns att läsa i tidigare inlägg här och här.


//Tina


I rensatagen...

Idag känner jag mig stärkt och med ny energi. Under gårdagen gjorde jag en kraftansträngning, rensade ut i linneförrådet bland alla kuddfodral, plädar och övriga textilier, skruvade ner ett par skoskåp som stått tomma en tid, rensade ut i förrådet, lämnade en kasse till klädåtervinning och så körde sambon ett lass till tippen efter jobbet. Surdegar som tagit energi och som nu är borta. 



Mina annonser på Tradera och mer är på gång:)

Allt lossnade igen efter att jag under förra veckan lagt upp annonser på Tradera. Bortrensade saker som stod på vänt nere i förrådet blev till ett oöverstigligt hinder och en känsla av att sitta fast. Känt mig trött och orkeslös. När den uppgiften väl var gjord kom dock omedelbart ny energi att ta tag i andra saker. 



//Tina