Olika sätt att närma sig sitt mål...

För en tid sedan läste jag om en kvinna som kände sig trött på sina saker och sättet hon levde och som helt enkelt bestämde sig för att satsa på ett enklare, mer minimalistiskt liv. Det hon gjorde för att nå dit skiljer sig väldigt mycket från hur jag själv valt att närma mig mitt mål. På så lite som fyra veckor gjorde hon sig av med allt överflöd och ändrade helt om sin livssituation. 

Exemplet ovan är onekligen ett mycket effektivt sätt att närma sig minimalism och simple living. Varför slösa någon tid liksom? Livet är ju här och nu! 

Photo by GO LOGIC - Search entryway design ideas

För att ta ett annat exempel vill jag minnas att Joshua- ena hälften av The Minimalists- ägnade runt åtta månader till att rensa bort och skala av i sitt hem. Jag hyser både stor respekt och känner beundran inför dem som kan frigöra sig snabbt från sina ägodelar. Själv har jag hållit på att rensa och förenkla i mitt hem sedan 2015, vilket alltså betyder att jag är inne på mitt fjärde år.

Inget sätt kan anses vara rätt eller fel och det som avgör är nog väldigt mycket vem man är som person. Jag ser mig själv som en rationell person i allmänhet och drar sällan ut på beslut, men när det kommer till det här med möbler, prylar och övriga ting så har det inte varit något jag kunnat göra i en snabbare takt än vad jag hittills gjort. Det har på alla vis varit och är fortfarande väldigt mycket en känslomässig resa där jag hela tiden lär mig mer om mig själv. Något jag idag inte skulle vilja vara utan.

Jag vill ändå lyfta fram det här med att det naturligtvis finns ett betydligt snabbare och mer effektivt sätt att rensa och förenkla i sitt hem och liv än det sättet jag har valt att göra det på. Som läsare av bloggen kan man säkert skrämmas av tanken att det tagit mig s å lång tid att komma hit. 

Anledningen till det kan också delvis förklaras med att jag inte varit fullt ut konsekvent med det som kommit in. Mitt i allt har det tillkommit både det ena och andra. Det sista halvåret har jag dock skärpt till mig och det som kommit in har i de allra flesta fall varit genomtänkta köp med undantag för något litet villospår precis i början. Så här efteråt kan jag ändå se att jag lärde mig mycket av det där tidiga snedsteget och jag har det ofta med mig i tankarna när impulsen att köpa något utan betänketid slår till.

Jag kan inte förneka att det hade varit en intressant upplevelse att ihärdigt rensa under en betydligt kortare period. Bara jag skriver om det känner jag dock en stark oro och ångest över att inte ha tillräckligt med tid att fatta rätt beslut. I den takt jag nu har rensat har det varit väldigt, väldigt få saker som jag senare ångrat. Förmodligen mindre än en handfull saker. Idag minns jag dock inte ens vad de där sakerna var. Frågan blir då också hur viktiga de egentligen var och hur betydelsefull tiden för själva rensandet är? 

//Tina