Hej kom & hjälp från vardagsrummet...

Siljangolv må vara ett minne blott, men icke här hos mig. Här ligger de fortfarande i tryggt förvar i sin ljusblåa skrud. 

Så här det ser det alltså ut bakom kulisserna och har gjort en tid. En väldigt lång tid. I matrumsdelen är det än värre, där förvaras resten av golvet och hade det inte varit för att jag genomlevt 10 års renovering av vårt 30- tals hus vet jag ej om jag hade stått ut. Men man lär sig att vara tålmodig i ett sådant här projekt och ödmjuk och tacksam i en enda salig blandning. Vi har nog genomlevt det mesta i det här huset när det kommer till vad en omfattande husrenovering innebär. 

Komma hem

Att längtan nu är stor att få på plats resten av golvet och slippa Siljan-loggan som 'dekorativt inslag' är en underdrift. Jag är mer än redo och det börjar äntligen bli inom räckhåll. Efter en hel del uteprojekt har sambon återvänt till trappen som snart ska målas och sedan kläs med matta. Efter det ska vi riva ut och lägga nya golvet på plats i vardagsrummet. Vad vi ska göra med resterande golvpackar till kök, hall och veranda är en senare fråga. Say no more.

I vardagsrummet har vi under en tid på prov flyttat ut soffan och min minimalistiska sida har fått möjlighet att uppleva(om än en kortvarig) euforisk glädje i och med detta. Istället för soffan togs fladdermusfåtöljerna fram från källaren och jag har verkligen njutit av mitt nya luftiga, minimalistiska och väldigt, väldigt enkla vardagsrum. Estetiskt kändes det bara så rätt(Siljan- loggan till trots), men med tiden kom saknaden efter att ha möjlighet att krypa upp och liksom slappa i något mer bekvämt. Fladdermusfåtöljerna är helt ok komfortmässigt men de är onekligen svåra att 'krypa upp i'. Du sitter där du sitter helt enkelt. Efter en tid tvingades jag ovilligt erkänna att vi kommer sakna vår stora, mjuka soffa. 

Fladdermusfåtöljerna har jag haft svårt att göra mig av med genom alla år jag rensat men känner mig nu slutligen redo att sälja dem. De åker helt enkelt med på auktionen i November. Jag känner en stor lättnad i att äntligen tagit steget fullt ut. Det är ändå något av en bitterljuv känsla, men vi har ingen annan lämplig plats för dem och i förrådet i källaren kommer inget tillbaka in igen. I uthuset vill jag inte heller ha dem ståendes till ingen nytta. Tiden är kommen för dem att förgylla någon annans hem.

//Tina