Ett kliv fram...

Jag känner redan så här tidigt in att jag fått bort mycket av det som tyngt mig och som grusat mina försök att leva ett enklare liv. Att få bort allt som stod samlat i källarförrådet gjorde enorm skillnad. 

Stora skrymmande möbler har forslats iväg tillsammans med en del annat som den senaste tiden gjort mig både stressad, trött, uppgiven, överväldigad och förfärad. Mer om det i inlägget här.

Källarförrådet efter rensning

Jag har sedan sist också gjort ännu ett krafttag i MALM- byrån i allrummet på övervåningen. Gardinlängder från vardagsrummet är en av de saker jag haft så otroligt svårt att bestämma mig om. De har legat där i byrålådan och tagit upp både plats och energi i ett halvårs tid, sedan jag bytt ut dem mot andra mer enkla varianter. 

Kändes synd att göra av med dem och kanske att de kan komma till användning ändå eller tänk om jag ångrar mig och vill sätta upp dem på nytt igen, kommer jag kunna hitta liknande om situationen skulle uppstå osv. osv. Ja, ni vet hur tankarna kan spinna på. Låt mig bara säga att det var en sådan otrolig befrielse att äntligen frigöra mig från dem tillsammans med en del annat som jag tidigare också känt mig osäker på. 

Vidare får jag ärligt erkänna att jag inte riktigt vet hur jag ska fortsätta framåt härifrån. Men det är väl bara att än en gång gå igenom rum för rum, utrymme för utrymme som jag gjort så många gånger förut. För att underlätta den fortsatta rensningsprocessen har jag ställt iordning en säck och en låda där allt som går till skänkes kan samlas och hoppas innerligt att det som i sin tur kan säljas nu är i ett väldigt begränsat antal. Efter att ha lagt vad som känns nästan hela min själ på Tradera- annonser denna vår och sommar känner jag mig allt annat än peppad att fortsätta lägga ner det hårda arbete och all den tid som krävs.  

I skrivande stund finns det så också en del att röja upp i vindsgarderoben som just nu används till alla kvarvarande Tradera- annonser. Samtliga objekt och allt emballage förvaras där inne så där är det kaos på nytt, men jag vet att det är under en begränsad tid och att vindsgarderoben tack och lov snart kommer kunna återgå till sitt normala utgångsläge igen. 

Att få bort det bortrensade inom vad som kan anses vara en rimlig tid har jag lärt mig är viktigt. Det uppstår inte sällan en jobbig väntan från det bortrensade tillfället tills man är helt av med det. Jag har alltid känt att det påverkat mig på ett väldigt negativt sätt. Möbler och prylar som ska vidare till t ex auktion, läggas ut på annons eller skickas iväg skapar stress och tar mycket energi, ofta också med en känsla av att sitta fast och inte kunna komma vidare. 

Det jag har kommit fram till i det här slutliga skedet av min rensarresa är att jag behöver börja sätta en tydlig gräns för mig själv och bli klar över hur mycket tid och energi jag egentligen är villig att lägga ned, i ett försök att få tillbaka en i jämförelse ändå så pass liten del av vad jag en gång betalat för den aktuella möbeln eller prylen. 

Ibland är det helt enkelt både enklare, smidigare och bättre att släppa taget, acceptera läget och inom en bestämd tidsperiod köra iväg med det som rensats bort till skänkes. 

//Tina