Hitta estetiken & Svåra beslut(igen)...

Efter lite drygt fyra år av rensande försöker jag fortfarande hitta fram till den rätta estetiken i vårt hem. Jag gillar minimalistiska miljöer som är balanserade, men ogillar känslan när ett rum liksom inte känns helt färdigställt. Det har visat sig inte vara så enkelt det där. 

Vidare är det väldigt olika från person till person vad som upplevs vara en balanserad inredning. Jag befinner mig definitivt mer åt den avskalade delen av spektrumet och vill inte ha så mycket intryck omkring mig, men det får samtidigt inte bli för asketiskt. Jag vill åt en både minimalistisk men också ombonad känsla. Önskar att det fanns ett minimalistiskt recept på hur man får till det där.

Komma hem

Anledningen till att jag reflekterar allt mer över det här är förmodligen att vi har tid bokad för inlämning på auktion här nu i vår och planerar för ytterligare en senare i höst. Efter det räknar jag med att vi inte har något mer i större format, dvs fler möbler att göra oss av med. Jag väger fram och tillbaka vad jag vill ha kvar och vad som ska lämna. Målet är att inte ha möbler som ej är i bruk ståendes i förrådet vilket just nu är fallet. Jag gjorde en lista på dem i inlägget här.

Och om vi inte varit mitt uppe i ett golvbyte hade det naturligtvis också varit betydligt enklare att ta beslut om dem. Jag kan inte färdigställa vårt vardagsrum förrän senare under året då vi förvarar allt golv där inne. Vardagsrummet känns just nu inte alls minimalistiskt och jag minns inte heller hur det kändes när det en gång var det. Mycket får pga omständigheterna förmodligen skjutas upp till höstens inlämning. 

Hittills känner jag mig nöjd med sovrummet nu när sängbordet min sida äntligen är löst. Eventuellt kommer trädgrenen bytas ut mot en byrå eller ett av sidoborden. Båda står på listan och jag lägger märke till hur jag gör allt för att 'rädda vad som räddas kan'. Den stora frågan är bara vem det är jag egentligen försöker lura? 

I vår stora hall på bild ovan(vi har en liten också) håller jag i skrivande stund så också på att experimentera med olika alternativ för att ta beslut om vad som ska användas. Sidobordet är tillbaka på prov och fotpallen har istället tagits bort. Det kändes för mycket med båda. Problemet är bara att nu vet jag inte var fotpallen ska få bo. 

Jag vill verkligen att alla våra möbler ska ha just sin alldeles specifika plats och sin alldeles specifika funktion. Det här är det sista av det sista och jag känner mig fäst vid flera av dem. Det blir naturligtvis också extra svårt när man både vill äta kakan och ha den kvar och det är precis häri jag nu behöver utmana mig själv ännu en gång och våga ta det där sista klivet in i enkelheten. 

//Tina