Det kommer inte precis bli lättare...

Måndag eftermiddag. Vindsgarderoben tömd. Såg faktiskt ut att vara mer saker där inne än det i själva verkar var. Vindsgarderoben är lång men också väldigt smal. Så långt bra. 

När sedan allt ligger där på golvet framför mig kommer tyngden i bröstet och ångesten seglar in. Hur ska jag kunna rensa bort av det här utan att känslomässigt gå itu?

Komma hem

Jag vill inte vara styrd av saker. Jag vill i n t e vara styrd av saker. Hur är det ens möjligt? Livet sitter inte i sakerna. Jag vet ju det. Det är bara saker, ändå känns det så oerhört svårt. 

Mitt mål med den här resan är onekligen att frigöra mig från allt det som jag upplever här nu i denna stund. This is it! Möbler, prylar och övriga ting är så ofantligt obetydliga egentligen, ändå kan de besitta sådan kraft.

Efter fyra år har jag kommit så pass långt i rensandet att det nu inte på något vis kommer vara en enkel match. Jag är mer rutinerad och vet hur jag ska tackla de flesta av hinder, men det som finns kvar är mycket av det som hittills överlevt varje rensning. Det som finns kvar i mina ägor är i mångt och mycket saker jag håller väldigt mycket av, saker som bär på minnen, saker som varit hos mig länge. Det här året har jag ena riktigt tuffa rensningar framför mig. 

Och lika mycket som jag vill nå fram till ett enklare liv, lika mycket måste jag vara villig att ändra mitt synsätt på allt som hör ägodelar till. Det är en spännande resa, men den är inte enkel. Den stora moroten är en känsla av frihet. Ett enklare liv med mindre stress, långt, långt bort från konsumtion och en ständig strävan efter nytt och mer. Ett lugn. En förnöjsamhet. Stillhet. Glädje. Frid.

//Tina