Stiga upp- Reducera ner...

Idag på morgonen steg jag upp och började på att reducera ner i vindsgarderoben. Ända sedan vi ställde in sänggaveln i samband med att vi flyttade in i sovrummet igen, har jag känt ett behov av att ta bort någonting annat för att liksom bibehålla på balansen där inne. 

Sänggaveln kommer att sparas en tid tills vi vet mer säkert att vi inte kommer vilja ta den i bruk igen. Att börja lägga till saker i vindsgarderoben är dock inte längre något alternativ och när jag väl tog tag i det blev det inte bara en sak utan faktiskt flera som kunde rensas bort. 

Ni minns kanske att jag hade en del saker som fick flytta tillbaka in igen vid den senaste rensningen av vindsgarderoben. Ett fåtal saker jag inte kände mig redo att skiljas från. Två av dessa har nu rensats bort. Det är den stora tjocka dynan som jag inte haft något ändamål för och inte heller hittat något de senaste månaderna varför den nu får lämna, samt rislampan. 

I samma veva passade jag även på att rensa bort 3 st kuddfodral från byrån tillsammans med en tillhörande innerkudde som också dem förvaras i vindsgarderoben.

Komma hem

Då vi har tid bokad för inlämning på auktion(i g e n) kommer snart ännu lite mer att lämna vårt hem inklusive sambons keyboard i vindsgarderoben. Senast på auktion såldes b la halva det svarta skåpet som jag skrivit mer om i inlägget här och här. 

Hur jag skulle klara den här resan utan denna auktionskammare vet jag ej. Det är så smidigt att lämna in och sedan bara håva in pengarna. Den lilla summa som man förlorar är mer än väl värd det och jag känner mig oändligt tacksam över att slippa all hantering som kommer med själva försäljningsprocessen.

Hittills har jag utöver keyboarden börjat samla ihop lite varierande saker för inlämning och med det kommer så klart också en del svåra beslut. Jag känner dock att jag till stor del kommit över den tröskeln nu och börjar så sakteliga bli redo att släppa taget om ytterligare en del av det där som är så känslomässigt laddat. 

Den här gången var det faktiskt som om allt släppte när jag väl bokat tiden med vetskapen om att nu skulle det som jag skjutit på så länge faktiskt ske. 

//Tina