Komma i fas igen...

Sommaren har så långt varit fylld av äventyr och i år har vi samlat på oss många fina minnen. Dagarna vi tillbringat hemma har varit få, mest har vi bara landat och packat om och gett oss av igen. 

Det har varit värt det på alla sätt och vis, men nu när vi så sakteliga börjar återgå till vardagen igen är det onekligen en hel del som vi behöver komma i fas med. 

Komma hem

Jag är efter med i princip allt och det är kaotiskt i både källare och på övervåning där vi tömt ut för att börja lägga golv. Jag känner mig överväldigad men försöker beta av bit för bit med start av städ och tvätt och fönster som behöver putsas för att sedan börja organisera om i förrådet och göra mig redo att skiljas från ytterligare en del möbler som ska avyttras. 

Just den biten med möblerna känns så oerhört svår just nu och jag skjuter det hela tiden framför mig i hopp om att det ska kännas bättre och mer genomförbart om ett tag igen. Jag förstod att det skulle komma att bli tufft framöver, men det hjälper dessvärre föga.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen- vägen till ett enklare liv är inte enkel. Det är en sådan känslomässig berg- och dalbana man ger sig ut på och ofta är det mest bara härligt, spännande och kul men ibland också ren och skär skräck, ångest och nära till tårar. 

Det är där mitt uppe i skräcken jag mestadels befunnit mig den senaste tiden, något som försöker motas bort med ständiga påminnelser om att det är känslan där vid slutmålet som ändå kommer att vara värt det.

//Tina