De senaste månaderna har jag reflekterat över hur min värld alltmer krympt. Jag har inte kommit fram till om det är på gott eller ont ännu och borde kanske egentligen inte skriva om just det här och nu, men det är på något vis det som i stunden upptar tankarna och det finns även ett behov av att få skriva ner dem. Kanske kommer jag också fram till en slutsats när det väl är gjort.
Vad är det då som krymt min värld?
Jag har kommit fram till att det är flera saker. Saker jag faktiskt redan tidigare reflekterat över här på bloggen, men inte riktigt hunnit genomleva ordentligt förrän nu. Dels rör det sig så klart om rensandet som jag gick i mål och känt mig helt klar med sedan början på detta år. Rensandet som har upptagit en stor del av mitt liv under en lång tid, 8 år för att vara mer exakt. Rensandet som lett till att jag idag lever ett betydligt mer enkelt liv i ett mer enkelt hem. Något jag upplever vara mycket positivt, medan baksidan samtidigt är att avsaknaden av rensande och förenklande faktiskt lämnat ett slags tomrum efter sig som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med.
Vidare har rensandet i nästa led också lett till att jag i det stora hela konsumerar betydligt mindre av både kläder, möbler och inredning osv. Att scrolla Blocket, Tradera eller diverse olika Auktionskammare efter nästa bästa fynd händer fortfarande, men väldigt, väldigt sällan av den enkla anledning att jag inte längre är i samma behov av nya kläder, möbler eller övriga prylar som jag varit tidigare. Behovet var förmodligen begränsat även där och då, men jag hade tidigare en helt annan livsstil och att köpa nya saker var tyvärr en självklar del av den.
Jag brukade onekligen roa mig med att konsumera, byta ut, fylla upp och det utan någon närmare eftertanke. Så vill jag aldrig leva mer även om det visst det var kul i stunden, men så klart inte hållbart i längden varken för mig själv eller ur ett större perspektiv. Baksidan av att mitt tidigare beteendet nu i princip upphört är att även det har lämnat någon form av ekande tomrum efter sig. Jag ägnar helt enkelt inte längre min tid åt att drömma, planera, söka, finna och slutligen konsumera.
Sedan har vi det här med sociala medier som uppenbarligen brukade uppta alldeles för stor del av min fria tid. I perioder har jag varit en riktig Instagram- junkie. Helt förtrollad av det aldrig sinande flödet. För ett halvår sedan kände jag mig dock genuint färdig med Instagram. Det kändes som om allt gick på repeat, både mina egna inlägg och stories och även andras. Allt kändes också mer och mer vinklat på ett onaturligt vis och jag kände mig bara så mätt på det.
Men härom veckan hör och häpna loggade jag åter in mig på Instagram (@kommahem) och körde en 24h 'pop in' som sedan blev till fler. Det har varit väldigt kul att återkoppla med er följare som så troget hänger kvar trots att jag inte varit aktiv på ett halvårs tid. Har haft några saker jag velat dela och det kändes enklare att göra det på Instagram än att skriva ett eller flera inlägg här på bloggen och ibland saknar jag verkligen också videoformatet.
Det som förvånade mig var att Instagram såg ut precis som när jag lämnade det. Utvecklingen går så fort fram så jag hade väntat mig att jag skulle få lära mig en del nytt, men så var inte fallet och flödet det såg också ut ungefär som tidigare.
Den stora nackdelen med att vara tillbaka på Instagram visade sig vidare vara att jag åter blev inspirerad av en del hem och inredning och tycker mig plötsligt ha fått ett starkt ha- begär efter diverse olika designlampor. Nu får jag verkligen hålla efter mig själv en tid så att jag inte klickar hem något som jag för bara några dagar sedan inte hade en tanke på att jag ville ha och ännu mindre behövde.
Hur som helst, min minskade användning av Instagram har onekligen lämnat ytterligare ett ledigt utrymme efter sig. Framförallt här kan jag känna att min värld blivit betydligt mindre eftersom Instagram onekligen är som ett parallellt universum som jag levt i under många års tid med ett otroligt utbud av kreativa människor från världens alla hörn som delar med sig av sina liv, sin visdom, sina hem, sin konst osv. Jag saknar det verkligen på ett sätt, samtidigt som jag inte gör det på ett annat.
Mest handlar nog allt det här som jag just nu upplever som lite jobbigt och främmande om ovanan att inte ha tillgång till det jag en gång brukade, som jag vant mig vid, ägnat min tid åt och som successivt kommit att bli en del av min vardag. Man skulle nog kunna säga att livet det närmsta året blivit alltmer som det en gång brukade vara, före all den upptagenhet och omedelbara tillgång som vi numer ständigt presenteras med. Mer enkelt och stillsamt med stunder att göra ingenting och även med möjlighet att känna mig uttråkad med jämna mellanrum. Mitt liv har helt klart känts lite mindre kul, med mindre stimuli och mindre dopamin och i slutändan kan jag bara konstatera att det var precis det jag sökte och också precis det jag fann :).
Hur jag ska hantera detta vidare vet jag i skrivande stund ej. Jag kommer vara mer aktiv på Instagram (@kommahem) igen den närmsta tiden, men i övrigt återstår än att se. Kanske behövs det bara mer tid att vänja sig vid ett 'gammalt' men åter igen 'nytt' sätt att leva? Förmodligen kommer det hela ned till- som så mycket annat i livet- att ha tålamod och ge sig själv utrymme att finna ett nytt sätt och en ny väg fram.
//Tina
