Jag har försökt få ihop det här inlägget flera gånger nu men inte lyckats. Det är det svåraste jag skrivit om på denna blogg. Min älskade, älskade lilla vän Precious fick somna in i Lördags 7 Oktober 2017.
I 18 år har hon funnits vid min sida. Jag är förkrossad och vet inte hur det ska gå att fortsätta utan henne.
Komma hem
När vår andra älskade huskatt Peach somnade in 1 Juni 2015 förmådde jag inte skriva om det här. Det bara gick inte. Den här gången känner jag att jag behöver göra det.
Precious var den finaste och klokaste lilla vännen. Så förståndig och lugn. Efter att Peach lämnat oss hjälpte hon mig att ta mig vidare i den brutala sorg jag kände då och jag önskar jag hade fått möjlighet att ge ännu mer tillbaka än vad jag hann med att ge henne.
På ytan så otroligt fin. Höll hela tiden sin vikt och pälsen var glänsande fin. Många ifrågasatte om hon verkligen var vid den åldern hon var. Det gick inte att se. Men på insidan började hon få problem med sina njurar. Först bara en liten, liten förhöjning som höll sig stabilt under lång tid. Sedan plötsligt en försämring. Det fanns inte på kartan att vi skulle förlora vår finaste Precious här och nu. Vi såg det inte komma och sista veckan gick allt så fort.
När jag vaknar på morgonen och hon inte längre är här brister mitt hjärta. Det enda jag vill är att vara tillsammans med henne igen. Få ta hand om henne, älska henne. Jag har så mycket mer att ge. Min älskade, älskade lilla vän.
I Lördags innan vi skulle åka var hon så lugn och ville visa oss att allt var ok och att hon var redo. Jag hade inte kunnat önska mig ett lugnare och tryggare avsked än det vi fick med Precious. Ändå blir man aldrig fullt beredd att skiljas från någon man älskar så.
Jag älskar dig med hela mitt hjärta min finaste vän och är oändligt tacksam över alla år du varit hos oss. Vår fina huskatt. Jag vet att du inte längre kunde stanna. Min älskade, älskade lilla vän. Det enda som håller mig uppe är min tro på att vi kommer att ses snart igen...
//Matte
Tina, vet precis hur du känner, den 15 maj åkte vi till veterinären med vår högt älskade 18-åriga katt Tigger. Det är så tomt, saknar honom jättemycket men trots det går livet vidare och jag tror våra katter har det bra i katthimlen.
SvaraRaderaKram Monika
Hej! Beklagar, vet hur hårt det är när våra älskade små familjemedlemmar lämnar oss.
SvaraRaderaSkickar en stor varm kram till dej
Helene
Så tungt. Förstår att det är tomt. Kramar.
SvaraRaderaÅ fina rara söta Tina...
SvaraRaderaKänner så otroligt för dig hjärtat <3
Så himla himla sorgligt....
Beklagar verkligen och vill skica dig ett helt fånf med varma kramar,
Anna
Så tråkigt att höra. Kram till Dig Tina från *piah*
SvaraRadera