Äntligen har den lämnats in till lackering, byrån i uthuset som så länge stått på vänt. Byrån som tagit upp både plats och energi och tankar om vad jag ska göra med den. Byrån som jag våndats över så många gånger. Hur ska det bli? Vad ska vi göra? Kommer vi någonsin fullfölja planerna för den?
Nu händer det äntligen. Men utan resan mot enkelhet och minimalism har jag svårt att tro att det skulle blivit av. Vägen mot ett enklare liv tvingar mig nämligen att utvärdera allt vi äger och har.
Ännu en sak har tagits ur 'lagret' och med det har ännu en stor tyngd släppt från mina axlar. Och ännu en gång förundras jag över vilken börda och tyngd mina ägodelar har och har haft på mig, hur mycket de tar i anspråk, den underliggande stress de faktiskt orsakar.
Nu ska byrån inte längre stå där i uthuset och pocka på min uppmärksamhet. Nu ska den inte längre stå på vänt och ge mig dåligt samvete. Byrån som jag sökt efter under många år och som vi körde till Skurup för att hämta. Nu ska den inte längre ta upp onödig plats, nu ska den inte längre bara stå där utan att fylla sin tänkta funktion.
Efter många år i vårt uthus ska den äntligen tas i bruk. Den fina byrån med lejonhuvuden på. Och blå det ska den bli, den mörkare av de två.
//Tina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar