Tid till annat...

Jag har hela tiden känt mig övertygad om att jag varit lite extra bunden till de möbler och saker som vi hittills valt att spara. Men det jag kommit fram till är att det nog väldigt mycket en illusion vi människor bygger upp, en illusion som går lätt att sticka hål på bara man vågar prova att klara sig utan dem en tid. 

Komma hem

Testa att bära in några möbler och andra saker till förrådet eller avsätt ett rum att förvara dem i. Låt det gå några veckor. Hur känns det att vara utan dem? Är de viktiga? Saknar du dem?  

Jag saknar inte något av det vi hittills skalat av och måste säga att vi båda vant oss förvånansvärt snabbt vid att leva ett mer avskalat, enkelt och minimalistiskt liv. Till en början lite tomt på sina ställen men nu tänker jag inte på det alls.

Jag tycker fortfarande mycket om en del av våra möbler och övrig inredning och jag kommer inte förhasta mig, men i det stora hela utgör de inte någon avgörande del i mitt liv. Materiella ting gör oftast inte det även om en del av dem visst kan påminna oss om någon vi hållit kär eller om en särskilt glädjefylld upplevelse. Mest bär vi ändå detta inom oss, i minnet och i hjärtat. 

Vidare kan jag berätta att det med mindre ytor och prylar att damma går än lättare att städa. Avsaknaden av stora mattor gör också sitt till. Fårskinnet i vardagsrummet skakas av och hängs ut på vädring. Det är stor skillnad mot att tidigare kånkat runt på en enorm rya. 

För varje sak som tas bort känner jag mig mer fri med mer tid över till annat.  

//Tina