Kl är 04.00 på morgonen. Kroppen pumpar fortfarande av adrenalin från gårdagen. Har precis ägnat ett par intensiva dagar åt rensningsprocessen. Det blir tydligt för mig att jag inte bara är ett typiskt metallelement, i situationer som dessa ger sig även elden i mig till känna. Det blir inte sällan rejäla krafttag och full fart fram när jag väl sätter igång.
På övervåningen gick det mindre fort fram, men arbetade mig igenom bit för bit. Det var den här gången tacksamt nog en skön känsla av enkelhet som mötte mig i sovrummet. I allrum, arbetsrum och vindsgarderob en annan historia. Framförallt vindsgarderoben var ett sådant bakslag för mig. Saker som på nytt börjat ackumuleras där inne. Åter igen den tunga känslan i bröstet. Än en gång överväldigad.
Och sedan när projekt övervåning slutligen blev klart, det hemska källarförrådet. Samma som vindsgarderoben. Kan inte andas. Blir så ofantligt trött på alltihop och nästan panikslagen över att ständigt känna det som om jag är tillbaka på ruta ett igen.
Hur mycket prylar och möbler och kläder kan det egentligen finnas i ett hem? I vårt hem? Jag förundras verkligen över hur det kan ha tagit mig ytterligare fem år av mitt liv att nå fram till ett enklare liv.
Har jag köpt på mig nya onödiga saker under de här fem åren? Är det däri förklaringen ligger? Jag kan inte minnas att det är så. Tidigare år ja, men inte de senaste. Samtidigt får jag inte riktigt ihop att det fortfarande finns så mycket kvar i denna senaste rensaromgång.
De gångna veckorna har jag så också känt hur det har påverkat mig, det som successivt samlats nere i källaren. Verkligen rent fysiskt känt hur överflödet får mig att må. Hur de bortrensade prylarna har gjort mig spänd, stressad, orolig och rastlös. Värk i rygg, axlar, nacke.
Jag njuter inte längre alls av resan. Jag vill verkligen bara bli klar. Kunna slappna av, bara få vara, i ett hem som känns på det sätt som jag önskar. Enkelt, luftigt, med lätta energier och endast innehållande saker som jag/vi använder och är i genuint behov av. Saker vi uppskattar och verkligen tycker mycket om.
...
Rent generellt är det naturligtvis inte av någon avgörande betydelse hur länge man håller på att rensa och förenkla i sitt hem och liv. Det är ingen tävling och alla har vi vår alldeles egna väg att vandra. Jag har min och du har din och att rensa är som vi alla vet väldigt mycket en process.
I regel är processen även både tids- och energikrävande. Det är olika hur vi tar oss igenom. Jag är väldigt mycket en allt eller inget rensare. Andra kan vara mer systematiska och i jämn takt rensa lugnt och metodiskt.
Det finns inget som är rätt eller fel. Kanske njuter man av processen och uppskattar att det faktiskt tar tid. Uppskattar och njuter av varje steg i rätt riktning eller så känns det mer som för mig, som ett aber och något man bara till slut vill ta sig igenom.
Oavsett tror jag det är viktigt att vi inte jämför vår egen resa med någon annans. Jag har helt klart gjort mig skyldig till det genom åren och kanske är det det som skapar mitt paniktillstånd från att nyligen känt mer av en acceptans att inte vara framme än.
Jag har jämfört mig med andra människor som skalat av och förenklat och som fullt ut börjat leva ett enklare liv inom ett år eller ett par års tid. För mig blev det helt klart en annan utgång och jag har börjat känna det som om jag slösar min tid och alltmer liksom kommer på efterkälken.
Samtidigt skulle jag inte för något vilja vara utan upplevelsen eller de lärorika år av rensande och förenklande som hittills varit, men jag önskar helt ärligt att det hade gått något fortare fram. Jag vill så gärna bara få börja leva i enkelheten.
//Tina
Hej Tina!
SvaraRaderaJag känner så väl igen mig i den frustration du upplever om att inte komma fram till målet. Det är lätt att alla saker helt plötsligt känns överväldigande och man vet inte var man ska börja eller ta upp tråden. Men jag vill säga till dig att du har ju åstadkommit så mycket och skapat ett så fint hem <3 Jag tror att du ska titta tillbaka på alla dina projekt som du genomfört och njuta av din framgång! Något jag själv glömmer bort ibland. Plus att försöka njuta av resan under tiden, att det faktiskt är roligt att pyssla och skapa ordning. (Dock inte alltid så lätt när man står där med ett berg av saker, I know!)
Att det tar olika lång tid för olika personer beror säkert på många olika saker som tid, energi, motivation och andra förutsättningar. Jag har hållit på sedan 2008 kan jag säga! Det började med att min fd man gav mig boken Rensa i röran av Karen Kingston. Att det har tagit så lång tid för mig har nog att göra med att jag har så svårt att släppa taget om saker och att jag har svårt att starta upp, genomföra och slutföra projekt. Men jag tror också att jag har behövt tiden för att inte ångra mig i efterhand över allt jag rensat ut, och att jag inte ska fylla på mitt hem igen utan att lära mig att leva på ett nytt sätt med ett nytt förhållande till saker.
Önskar dig kraft och lycka att komma fram till ditt mål! Kramar Eva Maria
Tack fina Du för peppande ord <3!
RaderaVisst är det så att man lär sig mycket om sig själv under resans gång och precis som dig har jag verkligen behövt tiden att processa över mina beslut för att inte senare ångra mig.
Hade allt rensande skett i ett alltför snabbt skede finns också risk att man går miste om själva inlärnings- eller kanske mer utvecklingsprocessen:). Jag hade som sagt inte för något velat vara utan den, men kunde samtidigt inte föreställa mig att det skulle ta så lång tid som det hittills gjort, inte heller att jag samlat på mig så mycket under årens lopp och hur pass fäst det skulle visa sig att jag faktiskt var vid mycket av det.
Jag har nu hamnat i ett skede där jag är utmattad av processen och har lagt upp en ny plan för mig själv. Jag kommer skriva lite mer om det här på bloggen framöver.
Åter igen Tack för din fina återkoppling. Vi får fortsätta vara tappra och kämpa på med vårt rensande:). Önskar också dig kraft och lycka att nå dina mål.
Många kramar till Dig!
Tack så mycket <3 Det är så bra att vi kan peppa och inspirera varandra! Jag har också fastnat i några projekt nu och det känns nästan som det är den fysiska orken som tryter. Tänker att jag ska komma igång men sen sätter jag mig i soffan och tittar på serier istället... pust! Men jag ser fram emot att läsa om din nya plan - så spännande!
RaderaKram och lycka till med din process också! :-)